annelise

Alla inlägg den 17 juni 2010

Av annelise - 17 juni 2010 10:21

Igår åkte jag förbi Säbrå kyrka på väg in till jobbet och tänkte på att två barn skulle begravas där samma dag. De två barn som slogs ihjäl av sin storebror i Härnösand för en dryg månad sedan....


Tänkte på hur mamman ska känna sig och tänkte "stackars..." men hejdade mig. Är det "stackars"? Återigen ett ord som kan tolkas på flera sätt och jag satt och tänkte på hur jag tolkar det ordet. Stackars - det krymper den andre, gör den ynklig och svag...men det tror jag inte den här mamman är, tvärtemot tror jag hon är urstark. Trots all fruktansvärd smärta och sorg går hon igenom det här, hon är med på minnesstund och begravning av sina barn, ihjälslagna av hennes äldste son. Det gör hon för att hon måste....det finns ingen annan väg.


Synd om...mjaeeej, inte riktigt det heller....det uttrycket, det förringar också, gör en människa mindre. En svag, ynklig människa som det är synd om och som vi kallar stackars, har ingen som helst stolthet, ingen kontroll över sina handlingar och sina känslor. Sitter mest och ömkar sig själv och är ett offer, ett offer för allt - det var inte mitt fel, jag var tvungen, jag kunde inte hjälpa - där är man patetisk och kanske kan kallas "stackars" men inte på grund av sina handlingar, utan på grund av sitt sätt att resonera, att vända på allt och inte ta något som helst ansvar.


Sådana människor är det synd om, ja, för de hamnar utanför samhället.


Pojken som gjort detta illdåd är det inte synd om, han förstår och är beredd att ta sitt straff, han skyller inte ifrån sig utan står för det han gjort - förklaringar finns, dock inga förklaringar som någonsin kan rättfärdiga en sådan handling. Det fanns hela tiden andra val att göra, hela tiden fram till......men han valde att genomföra det.


Vad ska man säga....vad kan man säga.


Det är synd om och stackars alla inblandade....och ändå inte, för det här är vanliga människor, som du och jag, starka, envetna och mänskliga.


Tänker på Natalie som dödades av sin pojkvän i Njurunda för 7-8 år sedan och hennes föräldrar som valt att förlåta, försonas och gå vidare. Sån´t är starkt men tar tid....mycket tid.



Presentation


Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen - eller i detta fall - tangentbordet!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards