Kom på i morse att jag skulle skriva om stress. Då hade jag en hel rad bra formuleringar och kvicka vändningar men eftersom dagen gått och jag inte har börjat har tanken stannat och hjärnan tömts. För att få en början söker jag på stress i Wikipedia och den första förklaringen lyder sålunda:

Stress är de fysiologisk-hormonella anpassningsreaktioner i kroppens organsystem som utlöses av fysiska och mentala påfrestningar, ”stressorer”. Den kan ha flera olika orsaker; inklusive smärta, nedkylning, rädsla och flykt.  En människa kan känna stress inte bara av överstimulering, utan även av understimulering.

Så långt Wikipedia. Det sista har jag tänkt en del på. Stress är oftast inte att ha mycket att göra, att ha mycket att göra kan i hög grad vara stimulerande så länge man har kontroll och tycker det är någorlunda roligt. Men det är också stressande att ha lite att göra, eller liten förmåga att göra saker. Som när man har ont i svanskotan och ryggen och huset slammar igen. Då vill man riva ut allt och dammsuga hörnen och vädra, bara för att man inte kan och orkar.

Nej, detta ska inte bli en litania över min gamla, skröpliga kropp, det är mest ett förtydligande av den stress man känner när man inte kan göra det man vill.

Och tvärtom, förr kunde man liksom boka in en lördag för en storstädning och så gjorde man det man skulle och så var det klart! Men innan man satte igång kunde det vara nog så stressande att veta att "jag måste ta itu...."

Jaja, fotboll på tv, det vill jag inte se, sitta vid datorn, mja, det vill inte nacken...hmm...kökssoffan med ett korsord...kallt och tråkigt.....sängen...nej, det är för tidigt!

Ut? Regn och blåst.....