"Stå på dig, annars gör någon annan det" - sa en gång Tage Danielsson, en mycket klok man som gick bort alldeles för tidigt.

Att stå på sig är kanske inte alltid att ha rätt, däremot rätten att ha sin egen åsikt. Alla är olika, javisst, men jag är också olika. 

Jag blev uppsagd från mitt jobb för att jag är sjuk (värk i rygg och kropp) trots att företaget fått lönebidrag för mig i två års tid, just på grund av att jag har denna funktionsnedsättning.

Inför uppsägningen kontaktade jag mitt fackombud för att få stöd och råd i förhandlingen. Detta gillade nog inte chefen som inte hörts av sedan dess, vi som skulle ha en dialog, gubevars...Inte heller har jag fått ut min slutlön eller de kompensationspengar jag ska ha. Inte en kopia på uppsägningsprotokollet....Inte ens en lönespecifikation har de skickat ut under min sjukskrivning.

Men det fina i kråksången är inte att "ha rätt", att "ge igen", att "hämnas" - det fina i kråksången är att jag inte har fel! Hängde ni med där? 

Företaget har gjort fel, företaget är "slarviga" enligt facket, företaget har en "dålig attityd" (jävla attityd var de exakta orden, men det kan man ju inte citera - eller)?!

Det är så skönt att höra!

Jag har inte gjort fel! Haha....DE har gjort i stort sett alla fel man kan och jag har egentligen rätt att ha jobbet kvar. Men, se, det vill jag inte, inte nu när alla kort ligger på bordet och jag ser vilken falskhet som finns där. 

Missförstå mig rätt, jag är inte bitter, jag är glad att det är över och att jag har rätt! Jag önskar inte det företaget något ont, det finns fler anställda kvar som behöver sina jobb. Jag har gått vidare och har börjat på en ny arbetsplats, som praktik tills vidare, men känner redan skillnaden i äkthet och värme.

Hoppas bara kroppen håller nu, för det är den det hänger på.

Jag stod på mig - och det lönade sig!