Igår på Skavlan deltog den psykolog som var ansvarig för det s k "Stanford Prison Project", i början av 70-talet. Där delades ett antal studenter, vanliga unga män, upp i två grupper, en som fångar och en som fångvaktare. Psykologen själv var fängelsedirektör. Experimentet gick bra ett dygn, men andra dygnet hände något. Fångvaktarna började plåga och terrorisera sina fångar och fängelsedirektören tog det själv som något naturligt - det var ju "deras jobb". Först när en utomstående reagerade stoppades experimentet.

Detta är skrämmande och visar vad som kan hända när vanliga människor plötsligt får makt och känner sig överlägsna.

När jag gick min utbildning till fritidspedagog fick vi se en amerikansk dokumentär som hette "A class divided" om jag inte minns fel. Det var en lärare i en grundskola som ville påvisa hur rashat och liknande kunde uppstå. 

Med reservation för mitt dåliga minne återberättar jag det jag kommer ihåg. Det var ganska små barn det gällde, det vi kallar lågstadieåldrar. En morgon när de kom till skolan talade deras fröken om att idag skulle de delas upp i blåögda och brunögda. De blåögda var bra och duktiga, de brunögda var dumma och dåliga och inget värda.

Först förstod de stackars barnen ingenting, naturligtvis. De blåögda fick alla fördelar, bättre platser, lätta uppgifter, mycket beröm, längre raster, först till matsalen och liknande. De brunögda fick kritik, åthutningar, stanna inne på rasten och städa och behandlades överhuvudtaget nedvärderande. 

De barn som varit kompisar blev plötsligt åtskilda och behandlades på olika sätt.

De blåögda fick hela tiden höra att de var mycket mer värda, de brunögda fick höra att de inte var värda något alls. Ungefär som i Stanford-projektet hände inget i början men efter ett tag började barnen själva tro på detta. De blåögda började betrakta de brunögda mindre värda och ville använda dem som tjänare och uppassare och hånade dem. Det intressanta var också att de brunögda själva började betrakta sig som mindre värda och helt enkelt dumma i huvudet. 

Efter några dagar vände läraren på alltihop men det tog ett tag innan de brunögda fick tillbaka självförtroendet men då gav de igen med besked - och de stackars blåögda förstod förstås ingenting. 

Det här är ingenting att leka med och vad jag förstod hade läraren hela tiden full kontroll på det hon gjorde, i alla fall hoppas jag det. Hon blev väldigt omtalad för detta och jag vet att hon gjorde liknande experiment senare med vuxna bland annat.

Kärnan i det här är förstås att man ser sig själv, som man blir behandlad. Om man t ex är "olika" - annan hudfärg, invandrare, annan religion, arbetare, arbetslös, sjuk, kvinna....och får höra under hela sin uppväxt att man är "mindre värd" pga detta - vilken syn får man på sig själv då?

Det är så viktigt vad vi säger till varandra, och om varandra och om andra. Får man hela tiden höra att invandrare är si och så, att kvinnor är si och så....då tror man på det! Speciellt om en auktoritet säger det - mamma, pappa, fröken i skolan.....

Får man uppskattning för den man är, ja, det säger sig självt. Får man höra att man är bra, att man duger, att man är duktig då växer man och får ett hälsosamt självförtroende. Då säger man också om andra att de är bra som de är och ingen ska dömas för hudfärg, religion eller kön....

Söker på engelska Wikipedia men hittar inget mer än det här.

Däremot under lärarens namn står det mer information om experimentet - lägg märke till att artikeln är ifrågasatt...

R*E*S*P*E*K*T - olika människor men lika värde!

The Master

Osho Zen Tarot