Nog är man konstig och inte så lite knäpp....

Jag jobbar ju på en second-hand-butik och en regel är att vi inte får sno åt oss godbitarna som kommer in utan de ska prismärkas och läggas ut i butik innan vi själva får köpa dem.

Igår hade det kommit in en jättemysig röd plånbok, mjuk, fräsch och inte alls sliten. Min egen plånbok är på upphällningen för att inte säga uthällningen - myntfacket är inte tätt längre utan pengarna bokstavligen rullar....

Så - jag spanade genast in denna mysiga plånbok, perfekt på alla sätt, färg, form, storlek, fack....den hade allt man kan önska av en plånbok. Tänkte på den hela kvällen igår och nästan drömde om den i natt. I morse när jag kom till jobbet låg den fortfarande kvar på lagret och jag tänkte prata med nån av de ansvariga för att kolla om jag kunde få köpa den. Men dagen gick, ingen av de ansvariga dök upp och jag hann inte tänka så mycket mer på den. Mitt på dagen gick jag upp för att lösa av i kassan och precis då stod en kund och höll på att betala sina inköp. Där jag står vid kassan ser jag att "the plånbok" ligger i ett fack i disken. Någon har alltså redan prismärkt och lagt ut den! Då säger kunden - "har ni några plånböcker?".....vafaaan....tänker jag då....och försöker dra ut andra lådor och helt enkelt mörka den röda skönheten som jag vill ha själv! Men min kollega säger raskt - "de här har vi fått in nu" och drar ut lådan med den röda.....och en annan mindre, men lika röd variant. 

Med god min lägger jag upp båda plånböckerna på disken och ber en stilla bön - ta den mindre, ta den mindre....men icke....Den här blir bra, säger kunden och tar min - min! - röda plånbok och köper den för 30 kronor. 

Ja, men det är väl inte hela världen...nej, det är klart det inte är. Men jag kan inte släppa det....av någon anledning var det den perfekta, den enda, den skönaste, vackraste, och inte minst den billigaste plånboken, i världen, som bokstavligen gled ur mina händer.....

Varför reagerar jag så? Förstår inte mig själv, det är inte likt mig - jag har tänkt på det hela dagen.....märkligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...