"Ålder spelar ingen roll såvida man inte är en ost" är ett citat som jag inte riktigt fattar. Om en lagrad ost är godare, då spelar väl åldern roll? Vin blir också bättre med åren, t ex.

Okej, vad är det som händer dådå? Jo, det mognar....vin mognar, ost mognar. Det finns färskt vin, det finns färskost, färsköl och det är gott för stunden....men moget, lagrat och utvecklat - det är grejer det!

Och förstås samma lika med människor! "Visdom är den kam och hårborste livet överräcker åt en när man blivit skallig" - ja, det är så dags det. Nu är det också så att vi kvinnor sällan blir skalliga och vad säger det? Jo, att vi bär visdomen med oss livet igenom. 

Nu ska jag inte hänga upp det här inlägget på citat och visdomsord. Nej, anledningen till att jag pratar om ålder är att i lördags fyllde min mamma 85 år. Vi hade en väldigt trevlig dag med alla de närmaste samlade, vissa visserligen via DVD, men i alla fall! Spöregn ute men ett stort och varmt kök räddade dagen.

Mamma/mormor/farmorsmor är liksom nestorn i familjen, "den gamla, den visa kvinnan", som yngre vänder sig till för att få råd och vägledning, stöd och värme. I min tes om livet finns den tanken att "i förritiden" när man levde tillsammans (generationsboende som det så snitsigt heter) tog de gamla hand om barnen medan föräldrarna arbetade, på gården t ex. Och vilka är egentligen bättre på att fostra barn än de som levt länge? De som har erfarenhet och kunskap och dessutom släppt prestigen och tempot i de s k produktiva åren....herregud, man är väl produktiv livet ut? Om inte annat producerar man i stillhet och tystnad kloka tankar där man ligger i sin säng på äldreboendet.....man kan också producera en hel del skit men det får andra ta reda på, om man nu inte hamnar på ett Carema-hem där det är mer osäkert.

85 år är en aktningsvärd ålder, även om det inte är en ost....vin kan nog klara sig så länge men hur bra är det då? Det liksom falnar och dammar till sig. Det gör inte min mamma, hon är pigg och alert i skallen, löser Melodikrysset, använder datorn till mail och till att läsa tidningarnas nätupplagor. Min mamma gillar sport och är jag hos henne får jag ingen vila från tv's sportsändningar där heller.....Det är som hemma på flera sätt!

Hos min mamma är alla alltid välkomna - så har det alltid varit, vad som än hänt har jag alltid haft nyckel hem. Pappa var likadan i det fallet och jag försöker vara likadan, jag har samma inställning men rent praktiskt funkar det väl inte alltid som jag vill.

På 85 år hinner man uppleva en hel del utveckling i samhället. Eftersom min mamma är född och uppvuxen i Finland fick hon uppleva andra världskriget på ett sätt som de flesta svenskar varken förstått eller hunnit glömma. Att som 15-åring behöva fly från bomberna i Helsingfors, mitt i natten med släckta billyktor. Att ha sin far, sin bror, sina kusiner ute vid fronten varav många inte kom tillbaka i levande skick. Svårt att förstå för oss i trygga Sverige men ändå fortfarande en verklighet för många av dagens flyktingbarn.

Att flytta från ett sargat, fattigt land till ett Sverige i tillväxt.....arbetskraftsinvandring....redan på 1700-1800-talet var finnarna kända för sin styrka och arbetsförmåga. Många byggen t ex anställde helst finska kvinnor för de kunde verkligen arbeta!

Min mamma var inte byggnadsarbetare, varken mursmäcka eller splitvedsjänta på sågverket, nej, hon arbetade på kontor åt SCA. En sensommardag var det surströmming och dans på Södra Berget och den dagen förändrades livet. Där träffade hon nämligen sin blivande man och min blivande pappa. Jag har många gånger hört berättelsen om hur de följdes åt nerför berget på hemvägen och stackars mamma var så kissnödig. När hon väl kommit hem (hon bodde hos sin faster och farbror då) tordes hon inte tända i badrummet för då skulle den stilige man som följt henne hem förstå att hon varit tvungen att besöka toan....

Under de följande åren åkte de ofta för att hälsa på goda vänner i Juniskär - en skön omskrivning för att mamma skulle kunna tillbringa natten i pappas lilla våning i stan. Det där gillar jag - redan på den tiden! Och det var tidigt 50-tal.....kärleken har väl egentligen aldrig kunnat stoppas?

Efterkrigstiden, 50-talet, kalla kriget, 60-talet med Kennedymorden, Martin Luther King, Woodstock-festivalen, 70-talet med hippies och disco, två ytterligheter. Jag kommer ihåg när mamma tog körkort, hur vi satt i baksätet och inte fick säga ett knyst och pappa skrek "slira på kopplingen"...badresor och resor till lill-stugan i Umeå, resor till Finland och hälsa på släkten och köpa Marimekko-tyg.....80-talet när barnbarnen kom, 5 stycken är det nu, 4 pojkar och en flicka, och numera också två barnbarnsbarn, pojkar det också.

Jag inser att jag har min mamma att tacka för mycket, min inställning till att alla människor är lika värda, att det finns nå´t högre än vi, respekten för erfarenhet och kunskap. Visst finns det massor vi inte håller med varandra om och visst kan hon fortfarande förvåna mig. Men på 85 år hinner man med en hel del.

Jag är glad att hon är pigg och kan vara ute och röra på sig, att hon orkar hänga med i samhället, ser på tv och hör på radio. Nej, min mamma är inte gaggig - lite glömsk ibland men det kan jag vara också.. 

Vi ´häler på - som man säger norrut och ser fram mot 90-årsdagen! Men vi hörs innan dess, det gör vi!

Grattis mamma!

Bara 15 år kvar till 100! 

Alex, Robin, Mats och Danne

  Lotta, Börje, Louise, Helen

 

Lena Lövkvist

4 juni 2012 22:24

Kul att läsa din blogg. Du skriver så himla bra, och med knorr, vilket jag minns väl från högstadiet. Det var alltid så mysigt att läsa dina små noveller. (Du vann ju skolans uppsatstävling i 9:an.) Lustigt att jag inte kommer ihåg att våra mammor har samma förnamn!....däremot kommer jag väl ihåg när vi lånade din mammas tjusiga gröna hatt till rekvisita i nån mysko Robin Hood-pjäs vi hittade på. Jag har för mig att vi tvingade din stackars syrra att titta på eländet. ….och så icke att förglömma våra små ”epidisoder ur veka livet”, som författades i olika skrivarhörnor på diverse skolor. Allt poppade upp när jag läste i din blogg!

annelise

8 juni 2012 15:27

Vad kul! Du minns saker som jag inte minns...men jag ar alltid gillat att skriva. Våra epidisoder var himla bra, småfinurliga och tokvitsiga.
Tack för kommentaren! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...