Det är lite konstigt och jag är lite knäpp - men får jag en idé eller en fundering så måste jag sätta mig och skriva, även om jag som nu på morron har lite bråttom iväg. Så det här skrev jag i morse och redigerar lite nu....då.

Gick och funderade på det här med teater, och berättande och berättarteater. Tre skilda ting, för mig i alla fall. Jag är berättare, gör berättarteater och nu i sommar spelar jag teater. Riktig teater säger en del, det säger inte jag - det är riktigt berättande och riktig berättarteater också.

Jag är inte skådespelare, jag är berättare men jag lär mig massor om teater och skådespeleri genom att iaktta de andra i ensemblen och inte minst av regissörerna. Som tur är har jag ingen rollfigur som jag behöver gå på djupet i, tolka, porträttera eller ge en viss karaktär. Jag gestaltar ett antal personer som faktiskt har funnits och eftersom det är det jag gör i berättarteatern så funkar det. Jag är heller inte rädd och blyg av mig vilket är en fördel i sammanhanget. Men visst är det svårt! Speciellt att komma ihåg var jag ska stå och var jag ska komma in eller gå ut. Hoppsan, på fel plats för nästa scen - inte bra!

Men det är tid kvar och vi repeterar för fullt, vi har ett uppehåll några veckor snart och då får man plugga manus ordentligt så det sitter. Sen är det bara resten kvar! Just nu är det jobbigt, intensivt och rörigt men det faller sakta på plats.  Men det är otroligt roligt att få vara med i och om detta!