Det är lite konstigt och jag är lite knäpp - men får jag en idé eller en fundering så måste jag sätta mig och skriva, även om jag som nu på morron har lite bråttom iväg. Så det här skrev jag i morse och redigerar lite nu....då.

Gick och funderade på det här med teater, och berättande och berättarteater. Tre skilda ting, för mig i alla fall. Jag är berättare, gör berättarteater och nu i sommar spelar jag teater. Riktig teater säger en del, det säger inte jag - det är riktigt berättande och riktig berättarteater också.

Jag är inte skådespelare, jag är berättare men jag lär mig massor om teater och skådespeleri genom att iaktta de andra i ensemblen och inte minst av regissörerna. Som tur är har jag ingen rollfigur som jag behöver gå på djupet i, tolka, porträttera eller ge en viss karaktär. Jag gestaltar ett antal personer som faktiskt har funnits och eftersom det är det jag gör i berättarteatern så funkar det. Jag är heller inte rädd och blyg av mig vilket är en fördel i sammanhanget. Men visst är det svårt! Speciellt att komma ihåg var jag ska stå och var jag ska komma in eller gå ut. Hoppsan, på fel plats för nästa scen - inte bra!

Men det är tid kvar och vi repeterar för fullt, vi har ett uppehåll några veckor snart och då får man plugga manus ordentligt så det sitter. Sen är det bara resten kvar! Just nu är det jobbigt, intensivt och rörigt men det faller sakta på plats.  Men det är otroligt roligt att få vara med i och om detta!

 

Monika Westin

10 juni 2012 22:05

Låter som att ni kommit så långt i processen som är möjligt. Så där lite rörigt och förigt, innan det sätter sig. Ni har lång tid kvar till premiär och då är alla bitarna på plats för att mogna under spelperioden.

All teater, iaf den mesta, är berättande. Berättarteater - ja, det är något annat det. Men det är ett teatralt berättande.

Muntligt berättande däremot - det är inte teater. Det är avsaknaden av allt det teatrala och annat som gör det muntliga berättandet till en egen konstform. Teatern sker i huvudet på lyssnaren. Och du behöver inte tänka på att stå, gå, lägga repliken exakt osv. för du har ingen regissör, teknik, rekvisita, scenografi. Publiken är din regissör i stunden och du ska fånga ögonblicket utan att improvisera. Muntligt berättande, då är du själv och berättelsen är kung!

Fast det där med att ni nu spelar "Riktigt teater" jag undrar, jag. Är inte all teater på låtsas?

annelise

10 juni 2012 22:19

Jo, men allt är på låtsas och allt är på riktigt - jag kommenterar kommentarerna om att berättarteater inte är riktig teater - nej, men det är riktig berättarteater....var sak på sin plats, sa Kajsa Warg....och det är riktigt på riktigt det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...