Hittade mina gamla dagböcker när jag höll på att flytta häromistens...Rätt kul att läsa sina gamla funderingar, kring skolan, kompisar, killar....bloggandet är ju en förlängning av det, mer officiellt visserligen men man väljer ju vad man skriver och lägger ut.

I den första dagboken kan jag läsa om frustrationen över en bråkig lillasyster, stökiga grannpojkar och svekfulla bästisar. Jag läser också om julen 1967 som börjar med en anteckning på ett löst blad den 18 december:

"I denna bok skall jag skriva ända till julafton då jag får en ny av pappa: för det kände jag på paketet."

Tvärsäkert liksom, och jag förvånas över min förutseende fader som var ute i så god tid - eller var det kanske mamma som fixat allt...?

Lösbladet fortsätter en bit fram:

Den 19 december: Idag har jag varit  på stan (Härnösand) och köpt julklappar till:

Mamma: KAM

Pappa: Ingenting, jag ska köpa i morgon (stackarn, han som redan köpt till mig)

Liselott (syrran): TRYCKERI

Ricky (hunden): HUNDKAM

Ann (grannflickan): ANTECKNINGSBLOCK

Mikael (hennes bror): VATTENFÄRGER

Birgit (min bästis): BREVPAPPER

Lägg märke till att jag jämställde min mor med hunden och tyckte båda behövde kammas....

Så kom då den stora dagen - den 24 december 1967 - jag var 11 år gammal och skulle fylla 12 i januari. Så här skrev jag:

"Idag är det julafton. I tidningen stod det att jorden skulle gå under i eftermiddag med det gjorde den ju inte.

Mina julklappar: Choklad, skivfodral, BH, vantar, nattlinne, halsduk, tuschpennor, duschmössa(!), tröja, dagbok, bok, badskum, 3 ritblock, kritor, toalettväska, Mum, ögonskugga, skiva, gobbe (?), strumpor, skridskor, väckarklocka, brevpapper, bokmärke och mycket mer....."

Många julklappar, ja, men små enkla saker....både som jag gav och som jag fick. Jag vet att jag var glad och nöjd för det var jag alltid, utom den gången när syrran fick splitter nya skridskor och jag fick ett par slitna, begagnade. Men då var jag äldre, jag gick nog i åttan. 

Här var jag betydligt yngre.

Dagen efter såg jag tydligen på "Kullamannen". Den var bra kommer jag ihåg - "Två vita, två blå - Victoria med C" och så ödesmättad musik där ljuset från fyren svepte över klipporna, allt i svartvitt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...