Vi som överlevde 21 december 2012 ser fram mot 2013 med en viss tillförsikt. Jag hade väl aldrig trott nåt annat heller....Maya-indianerna visste nog bättre än så.

Funderar på nyår och så, ibland är det deppigt att lämna det gamla, man vet vad man har men inte vad man får. Men vadå? Det är liksom samma sak varje dag, egentligen. Varje vecka, varje månad....allt passerar och går över i något annat. Inget annat än en vanlig dag.

Dag, natt, morgon....

Nyårslöften har jag aldrig gett, insåg väl på ett tidigt stadium att det inte är nån idé just. Luttrad som jag är känner jag heller inga speciella förväntningar eller förhoppningar inför ett nytt år heller. "Ju större förväntningar, ju större besvikelser", säger jag cyniskt. 

Men lite så är det....En försiktig optimism kan jag tillåta mig, men inte mer än från den ena dagen till den andra. Varför ska just nyårsdagen ha mer att ge än nästa måndag?

Sen hänger det nog ihop med att nyår redan varit för mig. Dels på Halloween, dels på vintersolståndet....Det har redan vänt. 31 oktober är det gamla keltiska nyåret, där slöjan mellan världarna är som tunnast och man festade och firade att ljuset skulle komma tillbaka. I den gamla nordiska traditionen inträffar det vid vintersolståndet - då solen är som längst bort och man knappast vet om den väljer att återvända ännu en gång.

Jag kan förstå om den tvekar, vad finns att belysa egentligen? Hollywodfruar, vapenlagar och Alliansen? Reklamkanalernas dyngspridare? Men ett kallare samhälle behöver sol, ljus och värme. Ljuset är också ett hopp. 

"Til' ars och fridhar" - för fred och vänskap - önskar jag er ett gott 2013!