Hittade mina gamla dagböcker när jag höll på att flytta häromistens...Rätt kul att läsa sina gamla funderingar, kring skolan, kompisar, killar....bloggandet är ju en förlängning av det, mer officiellt visserligen men man väljer ju vad man skriver och lägger ut.

I den första dagboken kan jag läsa om frustrationen över en bråkig lillasyster, stökiga grannpojkar och svekfulla bästisar. Jag läser också om julen 1967 som börjar med en anteckning på ett löst blad den 18 december:

"I denna bok skall jag skriva ända till julafton då jag får en ny av pappa: för det kände jag på paketet."

Tvärsäkert liksom, och jag förvånas över min förutseende fader som var ute i så god tid - eller var det kanske mamma som fixat allt...?

Lösbladet fortsätter en bit fram:

Den 19 december: Idag har jag varit  på stan (Härnösand) och köpt julklappar till:

Mamma: KAM

Pappa: Ingenting, jag ska köpa i morgon (stackarn, han som redan köpt till mig)

Liselott (syrran): TRYCKERI

Ricky (hunden): HUNDKAM

Ann (grannflickan): ANTECKNINGSBLOCK

Mikael (hennes bror): VATTENFÄRGER

Birgit (min bästis): BREVPAPPER

Lägg märke till att jag jämställde min mor med hunden och tyckte båda behövde kammas....

Så kom då den stora dagen - den 24 december 1967 - jag var 11 år gammal och skulle fylla 12 i januari. Så här skrev jag:

"Idag är det julafton. I tidningen stod det att jorden skulle gå under i eftermiddag med det gjorde den ju inte.

Mina julklappar: Choklad, skivfodral, BH, vantar, nattlinne, halsduk, tuschpennor, duschmössa(!), tröja, dagbok, bok, badskum, 3 ritblock, kritor, toalettväska, Mum, ögonskugga, skiva, gobbe (?), strumpor, skridskor, väckarklocka, brevpapper, bokmärke och mycket mer....."

Många julklappar, ja, men små enkla saker....både som jag gav och som jag fick. Jag vet att jag var glad och nöjd för det var jag alltid, utom den gången när syrran fick splitter nya skridskor och jag fick ett par slitna, begagnade. Men då var jag äldre, jag gick nog i åttan. 

Här var jag betydligt yngre.

Dagen efter såg jag tydligen på "Kullamannen". Den var bra kommer jag ihåg - "Två vita, två blå - Victoria med C" och så ödesmättad musik där ljuset från fyren svepte över klipporna, allt i svartvitt.