Vi som överlevde 21 december 2012 ser fram mot 2013 med en viss tillförsikt. Jag hade väl aldrig trott nåt annat heller....Maya-indianerna visste nog bättre än så.

Funderar på nyår och så, ibland är det deppigt att lämna det gamla, man vet vad man har men inte vad man får. Men vadå? Det är liksom samma sak varje dag, egentligen. Varje vecka, varje månad....allt passerar och går över i något annat. Inget annat än en vanlig dag.

Dag, natt, morgon....

Nyårslöften har jag aldrig gett, insåg väl på ett tidigt stadium att det inte är nån idé just. Luttrad som jag är känner jag heller inga speciella förväntningar eller förhoppningar inför ett nytt år heller. "Ju större förväntningar, ju större besvikelser", säger jag cyniskt. 

Men lite så är det....En försiktig optimism kan jag tillåta mig, men inte mer än från den ena dagen till den andra. Varför ska just nyårsdagen ha mer att ge än nästa måndag?

Sen hänger det nog ihop med att nyår redan varit för mig. Dels på Halloween, dels på vintersolståndet....Det har redan vänt. 31 oktober är det gamla keltiska nyåret, där slöjan mellan världarna är som tunnast och man festade och firade att ljuset skulle komma tillbaka. I den gamla nordiska traditionen inträffar det vid vintersolståndet - då solen är som längst bort och man knappast vet om den väljer att återvända ännu en gång.

Jag kan förstå om den tvekar, vad finns att belysa egentligen? Hollywodfruar, vapenlagar och Alliansen? Reklamkanalernas dyngspridare? Men ett kallare samhälle behöver sol, ljus och värme. Ljuset är också ett hopp. 

"Til' ars och fridhar" - för fred och vänskap - önskar jag er ett gott 2013! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...