Nu har jag bloggat två gånger och båda gångerna har datorn stängt av sig själv - den gör så ibland och visst är det frustrerande. Men skam den som ger sig, tredje gången gillt och  nu ska jag verkligen berätta om bröllopet jag var på i torsdags. 

Ja, en torsdag - ovanligt men inte fel, bruden har länge haft en dröm om att ha sin fest i Societetshuset i Öregrund och det tycks vara väldigt bokat - så ville de inte vänta ett par år till så var det bara att ta en torsdag, denna torsdag i juli, i nådens år 2013 med strålande sol och lagom vindar.

Så fint det var! Bruden, som en sagoprinsessa hämtad från John Bauers bilder, dock inte med troll utan med min stilige systerson vid sin sida. Inte bortrövad heller,

... de har varit tillsammans sen de gick i 9:an - 13 år alltså nu. Vi är många som ligger i lä där... Jag, t ex som är inne på åttonde året med nuvarande gubbe. Låter som om jag byter gubbe ofta men det gör jag faktiskt inte. Jag har haft två riktigt långa förhållanden tidigare och är inne på det tredje nu. Men jag är ju gammal!

Detta var en parentes....

Vigsel i Öregrunds kyrka, kaffe och kakor i hembygdsgården och sedan middag och dans i nämnda Societetshus, en gammal träkåk där troligen feta gubbar druckit punsch i fornstora da'r. Otroligt vackert beläget ute på klipporna och faktiskt enda platsen på östkusten där man ser solen gå ned i havet! Jodå, det är sant...!

På verandan spelades dixiemusik av Uppsala-bandet "The Rythm Baby Makers", det serverades bubbel och popcorn, ur en riktig popcornmaskin, och en ung man gick runt och tillverkade ballongdjur, en konst han förvärvat veckan innan med hjälp av Internet. Dessa ballongdjur hade dock en tendens att smälla av då och då under kvällen men i samma takt som vinet sjönk i glasen slutade folk rycka till okontrollerat och det hela blev mer avdramatiserat. Man vande sig helt enkelt...

Solen sjönk som sagt i havet och dansen pågick till fram på småtimmarna, men då låg jag sedan länge till "soffas" hos min syster. Ungdomen rasade...

I lördags firade vi Margareta-dagen med Margareta-tårta förstås. Fem Margaretor var samlade och vi skrattade och pratade i flera timmar. Brudens mor heter nämligen också Margareta. Och nyaste fru Rydfjord heter nästan samma sak som min farmor - Hennie Katarina, farmor stavade Henny men ändå - visst är det lite förunderligt ändå.... Jag försökte få det till att Margareta ingick i paketet också men se, det gick hon inte på....  

Och som i sagan levde de lyckliga i alla sina dagar.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...