Några dagar har gått sen sist… och jag kom iväg till Lillstugan – jag fick ingen med mig men tänkte nog att det var bäst att få det gjort och åkte iväg på egen hand med särbons bil.

Det var väldans blåsigt – men vackert! Bunkrade upp åkerbärsdricka i Holmsund och for till stugan och slog på värmen. Ganska fort blev det varmt och gott, men oj vad vinden tog i! Inte särskilt njutbart ute. Ställde en stol i lä på verandan men då försvann solen. Antagligen ville stugan att det inte skulle bli så svårt för mig att lämna. Enklare att åka om vädret är lite sämre… Jo, det var skönt att få det gjort, nu behöver jag inte grunna på den längre – än på ett tag. För när vårsolen tinar bort snön, då finns längtan där.

Nu får det gärna bli vinter, så blir det vår snabbt!

Har avslutat smärtrehab, något som jag inte ids orda mycket om… tänk att folk, som jobbar med smärtpatienter fortfarande inte förstår vad migrän innebär. Hade hela tiden en känsla av misstro, som om de på något vis inte trodde jag VILLE bli bättre, inte ens försöka. Väldigt otäck känsla, speciellt som de inte lyssnade på vad jag sa heller.

Nåja, utmaning 21.   En fras på annat språk jag gärna skulle vilja använda i rätt sammanhang

Tänker och tänker – och bland alla vanliga fraser från att beställa öl till att beställa taxi kommer det

”Så vackert det är!”

DET måste väl gå hem på alla språk – för visst är det vackert….  

Höstens vår - Erik Axel Karlfeldt

Nu är den stolta vår utsprungen, 
den vår de svaga kalla höst. 
Nu blommar heden röd av ljungen 
och hvitt av liljor älvens bröst. 
Nu är den sista visan sjungen 
av sommarens kvinnligt veka röst; 
nu stiger uppför bergens trappa 
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Nu äro alla drömbarn döda 
som födts ur vårens sköra lek - 
likt buskens rosentyll, den röda, 
som första skumma natt gör blek. 
Men alla starka känslor glöda 
som snårens nypon, kullens ek 
och hviska varmt i frost och nordan 
om gyllne mognad och fullbordan.

Min sång flög drucken kring det bästa 
av färg och doft i ängars ljus, 
och det var ljuvligt nog att gästa 
de många hjärtans honungshus; 
nu vill jag, mätt på sötman, fästa 
min boning långt från lust och rus 
och hvila under fasta bjälkar, 
ej under lösa blomsterstjälkar.

Väl mig, då lekens minnen tvina, 
att du var allvar och står kvar, 
att ingen sol behövs att skina 
vår kärlek varm i svala dar! 
Hör, himlens hårda väder hvina 
sin högtidshymn för trogna par. 
Vi le, när jorden reds och darrar; 
vår lyckas hus har goda sparrar.