28. Livet är som en …marknad. En marknad är det, en julmarknad på Norra Berget. Ett liv kan upplevas under två marknadsdagar. Historiskt, kommersiellt, traditionellt....

Från tomten i stallet till kommersen bland alla marknadsbord. Från överflödet i den välbärgade bondgården där man har råd att använda smöret till ljusstake till timmerskogens dagliga kolbullar. Romantiken, slitet, kölden och kärleken.

Årets julmarknad har alltså gått av stapeln och som vanligt engagerades alla aktörer på Berget, föreningar och andra intresserade. Två dagars fest, i kyla och snålblåst. Långdans, Lucia, körsång, marschaller, lyktor och ljus överallt.

Jag har ett fantastiskt roligt jobb, jag har stått i Timmerkojan i två dagar och stekt, nej, gräddat kolbullar, denna kulinariska höjdpunkt i skogsarbetarens vardag.

Men......

Det är tammefan tragiskt att folk fortfarande tror att Lucia och jul är svenska traditioner.... Allt formas av den tid man lever i och traditioner byggs på under århundraden och förändras och stöts och blöts på alla de vis. Man formas av samhället och normer förändras.

Förr firade man jul under den mörkaste tiden på året. Märk väl att förr sammanföll Lucianatten och julnatten. Under de nätterna förekom allehanda ritualer, som en folklig tradition med lekar och magi. Staffansgången eller Staffansritten inföll på en av dessa dagar, senare annandagen. Staffansgossarna genomförde en regelrätt ”trick or treat” genom att rida runt i gårdarna och tigga och ställa till ett himla liv.

Lucia var ett sicilianskt helgon och har banne mig ingenting med Sverige att göra mer än att hon blev en symbol för ljuset, med utstuckna ögon och blodet rinnande i sidan efter ett svärdshugg. Att dagen heter Lucia har med Lucifer att göra, fan själv alltså.

Att vi skulle fira jul pga Jesus födelsedag är också konstigt, för ingen vet faktiskt när han föddes. Det bestämdes på kyrkomötet i Nicaea 320 år efter hans påstådda födelsedag. Ett antal gubbar tyckte det passade med ett datum mitt i vintern då folk ändå var vana vid att fira och festa. De kallade också det hela Christmas, Kristusmässa helt enkelt.

Vi var katoliker i många år. På 1500-talet blev vi protestanter.

I Sverige heter det fortfarande jul, efter isländska ordet ”ylir”, eller ”jôl” som betyder ”dricka jul” i pluralform, alltså under en period. Det motsvaras av det anglosaxiska ”giulu”. I finskan finns ”juhla” som betyder fest och ”joulu” som betyder jul. ”Yuletide” är ett gammalt ord som betyder just juletid och har inget med christmas att göra.

Midvintersolståndet firades med en fest, man hade relativt gott om mat och man hyllade fruktsamhet och fred. Julen stod för gemenskap och ledighet helt enkelt.

Julgranen kom från Tyskland och förekom i början mest hos välbärgade familjer. Presenter likaså, det var de borgerliga som började ge varandra julgåvor. På landet var julklappen en lek där man skulle hinna slänga in ett vedträ innan gårdsfolket fick syn på en. Långt tillbaka har man alltid haft granris på gården, i form av ruskor eller på bron, för granris skyddar mot ont.

Tomten är en sammanblandning mellan det turkiska helgonet St Nikolaus och vår egen gårdstomte. Nikolaus var speciell redan som barn och blev helgonförklarad redan under sin livstid. Han avbildades ofta med röd kappa och fick följa med emigranterna över till Amerika när det begav sig och kallades sedermera Santa Claus. I Sverige smälte han samman med den vresige gårdstomten som vi i alla tider fått blidka med gröt med smöröga för att få lugn på gården.

Julbocken hade en kort karriär däremellan, i slutet på 1800-talet.

All julmat var förberedd och lämnades framme på bordet hela julen. Halm ströddes på golvet och man trodde att på julnatten kom de döda tillbaka och skulle kunna äta av maten och sova i de riktiga sängarna medan gårdsfolket tuppade av i halmen efter allt festande.

Vår kantstötta Lucia figurerar i tidningar där skolledare skrämt ryggar tillbaka för en helt inbillad press att inte stöta sig med någon och lyckas helt med det motsatta. Att stöta sig med alla...

Att förbjuda tomtar och pepparkaksgubbar i Luciatåg under förevändningen att det ska vara en traditionell variant är bara ledsamt att höra. En skola som är i blåsväder just nu förespråkar att alla ska ha långa vita linnen och strut på huvudet och barnen får inte ha guldstjärnor vare sig i handen eller på struten. Vad påminner det om? Snälla nån, vilka farliga vägar vi är ute på!

Det finns inga helt svenska traditioner! Och det är väl en jävla tur det!

Och - favorit i repris! Väntljuset! Läs mer här