Utmaningen lyder: 

Det jag läste senast, sid 38 rad 14, orden 5, 6, 7, 8, 9

<…..åt hur vi kan bre …>

Det blev väldigt lösryckt – hela meningen lyder:  ”Amanda och jag skrattar åt hur vi kan bre ut oss när inga karlar är i närheten” och handlar förstås om det evigt kvinnliga, kaffekoppen mitt i stöket med bak och ungar och städning.

Boken är ”Amerikauret” och är den fjärde och senaste delen i böckerna om Bricken på Svartvik, av Vibeke Olsson.

Hon skriver om Bricken som växer upp på sågverket, första boken börjar när Bricken är 10 år och Sundsvallsstrejken 1879 just är på gång. I den här boken är Bricken dryga 30 år gammal, och har fem barn. Nu ska inte det här bli en bokrecension, men böckerna skildrar sågverkslivet väldigt bra – efter vad jag nu kan veta och förstå om hur det var. Men längtan och drömmarna mitt i vardagen tror jag är och har varit desamma i alla tider.

Kvinnopratet är också detsamma, gemenskapen kring barnafödande och slit oavsett tidsålder. Kanske latte-mammorna idag pratar om sina karlar, skrattar och brer ut sig de också.

Hoppas det i alla fall!