Tomt...

Tomt papper, tomt huvud

Har läst lite bloggar men här fattas inspirationen idag. Det finns mycket att skriva om men en del är för privat, en del handlar om andra.

Måste träna på att säga nej.....läste en gång för länge sen Cecilia Hagen, som då var krönikör i Expressen, om en övning som går ut på att man ska ställa sig framför en spegel, se sig själv rakt i ögonen och säga högt och tydligt - nej, neeej, NEJ!

En god vän påpekade att man ska lära sig säga nej för att sedan kunna säga ja.

Jag brukar själv uppskatta de som säger nej, för då kan jag lita på dem när de säger ja.

Varför kan jag inte det själv då?

Säger jag ja, när jag faktiskt borde säga nej, får jag stå för det, bita i det sura äpplet och kan inte skylla på någon annan än mig själv.

Hädanefter ska jag bara säga nej, nej, nej, nej, nej......

och till sist, JA, gärna!

Ibland blir det inte som man tänkt.

Ibland händer saker som kastar om allt man tänkt ut och planerat så bra.

Ibland är det lika bra att ge upp kampen, luta sig tillbaka och se vad Universum tänkt ut den här gången.

Ibland kan det t o m vara kul och intressant att se hur det kommer att lösa sig.

Har jag gjort det jag kan? Har jag följt mitt hjärta? Kan jag stå för mitt beslut? Om svaret är ja, då blir det som det ska.

Om man kan göra någonting åt det, behöver man inte oroa sig, kan man inte göra någonting åt det behöver man heller inte oroa sig, sa en gång Dalai Lama.

Så, jag försöker att inte oroa mig.

Kommentar: Har du inte läst den där boken förut? Den där filmen har vi ju sett....

Men folk lyssnar gärna på samma musik, samma platta, samma låt om och om igen. Det är kul att se en kär gammal serie på tv om den går i repris - Hem till byn eller Polisen i Strömstad för att ta ett par antika exempel från den gamla ång-tv'ns tid.

Barn vill höra samma saga vid sängdags. Det är en trygghet i att veta att det slutar på samma sätt varje gång och trygghet behöver man vid sängdags.

Tycker man om en artist eller en låt lyssnar man gärna på låtarna flera gånger, självklart. Jag läser gärna om böcker, är det en riktigt bra bok kan jag läsa den hur många gånger som helst och varje gång känna spänningen som byggs upp, antingen mot en upplösning, en twist eller ett skämt....och jag känner också lättnaden, förvåningen och skrattet när jag kommer dit.

Samma sak med filmer - är de bra, så varför inte se om dem? Även om man vet hur det går, det är inte bara slutet som är viktigt, det är historien i sig. Vägen är målet, så att säga! Och det kan vara en upplevelse i sig, att se bra skådespelare in action eller ett vackert natursceneri som bildar bakgrund.

Allting måste inte vara nytt hela tiden. Visst måste vi människor kunna uppleva saker om och om igen?

Om inte annat, tänk på sex!

Förfäras ej, du lilla hop...är ett citat någonstans ifrån som jag inte kommer ihåg just nu. Förvånas ej, du lilla hop vill jag säga idag. Vet inte om jag ens orkar kommentera den hysteriska vargjakt som pågick en dag - där 27 vargar skulle skjutas, en tiondel av stammen av, vad var det? flera tusen jägare....ja, folk är rädda med tanke på sina barn och hundar och andra djur men den som bor i stan skickar väl heller inte ut sina barn och hundar i trafiken? Nå´nstans måste man anpassa sig till där man bor.

Igår hade man också skjutit de vargar som rymt ut hägnet på ett zoo i Skåne. Nog borde det ha funnits andra sätt??

På morgon-tv fick vi också se ett reportage om avfallshantering/förvaring vid Forsmark. Där säger man att forskningen inte är 100% men att man anser sig ha hittat en säker form av förvaring i hundratusen år framåt, dvs säker efter dagens mått mätt.

Men, hallå....kan man inte sia om framtiden? Så alla dessa spåtanter, medier och annat flum är bara bluff då? Eller - hur var det? Kan man inte sia om framtiden i Tarot-kort men däremot när det gäller kärnkraftsavfallet?

No furrrrrrther comments.....

Gott slut vill jag inte säga, har aldrig gillat det uttrycket - låter som om slutet är nära. Visst, en form av slut är nära men...

Gott Nytt vill jag säga däremot....till alla mina vänner som läser detta.

För att varje ny början är slutet på en annan början.

För många år sedan läste jag ett kåseri av Olle Carle, signaturen Cello, där han skrev om hur hans pojkar bråkade om den sista tårtbiten. "Ni får göra en kompromiss" sa deras ömma moder och delade tårtbiten i två små delar åt dem. Några dagar senare kom den ene hem från en kompis och berättade att han där fått en kompromiss med jordgubbssylt.

En kompromiss är alltså en liten tårtbit.

Att kompromissa och samarbeta kan ofta vara att en får kompromissa och samarbeta medan den andre inte gör det. "Jag har banne mig samarbetat i flera år, nu är det din tur!"

Men att kompromissa är inte att backa hela vägen, det är att mötas på halva vägen, att gå halva vägen var.

Jag befinner mig i ett läge där jag samarbetat och kompromissat så att jag helt tappat hela min vilja och mina traditioner.

I över 50 år har jag levt mitt liv, först med mina föräldrar och deras traditioner och vanor, sen med min egen familj och skapat egna traditioner där. Jag har nu ett nytt förhållande och vi borde kunna skapa egna traditioner.

Men....

För två år sedan flyttade jag in i ett färdigt hem, som inte är mitt. Jag har i två års tid kompromissat och samarbetat i hopp att känna mig delaktig i helheten. Men som jag skriver ovan, det är inte kompromisser det är fråga om. Det är fråga om att jag finner mig i det som är och tappar bort det som är jag.

Märk väl - INGEN ställer dessa krav på mig.....det är jag själv som backar, backar, backar, hela tiden. Just nu har jag backat in i ett hörn och vet inte hur jag ska ta mig därifrån.

Min egen familj då....ja, den har också försvunnit på vägen. Sonen väljer att vara med sin pappa så han inte behöver vara ensam i jul, dottern kommer hit. Jag skulle vilja ha alla här på julafton, jag vill ta hit min gamla mamma så hon får vara med, jag vill att alla ungdomar får träffa varandra!

Jag vill ha hela tårtbiten! Ingen jävla liten kompromiss, om än med blåbärssylt!

Som mina trogna läsare säkert minns hade jag en rejäl linssoppa på gång för ett tag sedan, där jag provade ut linser men tappade en och märkte det inte ens....nåja, historien går vidare.

Min välmenande optiker (som såklart vill sälja linser men också är rätt serviceminded, tror jag) föreslog då två varianter att prova.

- Dels olika linser på olika ögon, en för att se på nära håll, en för att se på långt håll och se´n ska hjärnan samordna dessa till ett relativt normalt seende.

- Dels linser för långt håll som korrigerar mitt brytningsfel och så kombinera dessa med läsglasögon. Dessa linser ska räcka från tv:n och bortåt....

Angående alternativ ett var min första tanke givetvis denna - hur ska min utbrända hjärna klara att samordna ögonen när den inte ens kan samordna mitt liv?

Angående alternativ två, var och är tanken - då måste jag hålla reda på läsglasögonen vad jag än gör - ett par att ha på jobbet, ett par att ha hemma vid datorn och ett par att ha med mig. Samt ett extra par att glömma nånstans.....

Nåja, nu har jag linser hemma att träna både alternativ ett och alternativ två med. Idag började jag med alternativ ett, olika styrka på linserna. Det var intressant. För det första gick det himla bra att sätta in dem, så bra att jag var osäker på att jag fått båda på plats och fick be sambon kolla. Jo, nog tyckte han de satt där de skulle. Så jag hade dem i ögonen ungefär två timmar och jodå, det funkade bättre än väntat. Har nu inte testat att läsa eller köra bil med dem men det får bli i morgon. Att använda datorn var lite si och så....lustig känsla för det var en skarp gräns mitt mellan synfälten där jag tydligt såg var linserna "mötte varandra", s a s. Helhetsintrycket var lite suddigt....

Fortsätter väl med dessa några dagar för att se hur det utvecklas. Vore kanon om detta funkar och jag slipper läsglasögonen   

Missa inte den spännande fortsättningen!

Min senaste hobby är sjal-virkning, min jobbarkompis kom glad i hågen till jobbet en dag med en sjal på gång, hon hade varit på sy-stick-virk-junta (för de yngre läsarna kan jag förtydliga att förr i tiden samlades (oftast) kvinnor i grupp och handarbetade och skvallrade och turades om att bjuda på sju sorters kakor, detta också för att överglänsa varandra i bakningens ädla konst. Detta för att komma undan karlarna för ett tag och prata kvinnospråk. ) Det här blev en lång parentes och för de som glömt vad jag skrev om så var det min jobbarkompis som varit på syjunta och druckit vin (hm) och lärt sig virka sjalar - så då måste ju jag också! Hade lite garn hemma som jag tänkte jag gör en prototyp av och det var så roligt att jag måste fortsätta. Detta blir årets julklapp, skojade vi!

Då läser jag i branschtidningen på jobbet att spikmattan visserligen är Årets Julklapp men sjalar och scarves är Årets Modejulklapp! Men jag som alltid är modemedveten och följer alla trender innan andra ens upptäckt dem var redan klar med halva sjalen.....

Så ni som brukar få julklappar av mig vet vad ni har att vänta...!!!

Inte röda linser utan ögonlinser....

Eftersom jag behöver nya glasögon fick jag för mig att vid undersökningen undersöka om jag eventuellt skulle kunna ha linser. Jodå, tyckte optikern/försäljaren - man får prova utan kostnad i en månad och se om det fungerar.

Javisst, sa jag....Fick komma till optikern på lins-i-sättnings-information och när jag väl fått i linserna i båda ögonen (jösses, vilket pillergöra) såg jag inget på håll. Nya linser beställdes och de kom i torsdags. Provade ha dem några timmar då, inte såg jag mycket men jag såg lite. Styrkt av försäkringar om att det bara är att kämpa på och låta ögonen vänja sig tänkte jag att, vafan, jag fortsätter väl prova då.

I dag, lördag, satte jag i linserna, det gick ganska bra och jag tyckte jag såg lite bättre än sist så, visst, okej....

Städade, plockade, grejade nå´n timme eller så......Så skulle jag torka av handfatet och där ligger en liten, ledsen, ensam och skrynklig lins på kanten. Jag har alltså inte fått i båda linserna, höger öga var helt linsfritt! Inte konstigt att jag inte såg något, och inte konstigt att jag inte märker om jag tappar linsen eftersom JAG INTE SER NÅGOT!

Känns som ett Moment 22 det här....

Försöker nu blöta upp linsen i linsvätskan och hoppas den inte tagit skada, vilket den mycket väl kan ha gjort.

Funderar på om jag verkligen ska ha linser?