Var på möte igår....folk tycker jag mailar mycket?

Jag som tycker det är så behändigt med mail - man når många samtidigt, man kan säga allt man behöver, man kan svara direkt.

Jag har sagt det förut, jag är utbränd och min hjärna håller inte för all information. Att ringa är jättejobbigt, jag sitter ofta och hoppas att folk inte ska svara när jag ringer....jag har svårt att höra, svårt att koncentrera mig och glömmer oftast en del jag tänkt fråga om.

Ett mail hinner jag läsa och tänka igenom innan jag skickar, och reflektera över om jag fått med allt och på det sätt jag vill.

Däremot har jag en tendens att svara på allt och vilja förklara och reda ut för mycket, vilket är en konstruktiv kritik jag kan ta till mig. Men att som nu, bli tvungen att ringa i tid och otid, nej, det känns inte bra. Jag vill ha respekt för mitt tillstånd likaväl som andra. Det känns inte bra, det gör det inte.

En vän till mig fick höra att "åh, vad du sitter mycket vid datorn, hur orkar du?" och hon svarade som jag också känner - datorn är avkoppling för mig, och ett medel att kommunicera med de jag annars inte orkar ringa eller träffa IRL. Jag har också fått pikar om "fyrkantiga ögon" och annat skämtsamt (?)

Alla kollar inte mailen så ofta - fine, det är okej, men låt mig vara okej då! Varför ska det ena vara sämre än det andra? Det handlar ju om olikheter! Vi gillar ju olika, gör vi inte?

För den som undrar, nej, jag har inte tagit illa upp, jag bara reflekterar och det bottnar i att jag inte själv kan stå upp för vad jag tycker och säga ifrån - utan jag finner mig i det andra säger.

Och då får jag ha det som jag har det.....

Nya känslor? Ja, kanske det är det som behövs....

Drömde inatt att jag var tvungen att passa en ko - ja, en ko! Vet inte varför, vems den var eller hur det kom sig att jag hade hand om den?

Jag hade i alla fall en himla stor lägenhet som också övergick i en stor gård där kon vandrade omkring. Jag var tvungen att stoppa den från att rymma och bli skadad i trafiken,  jag var tvungen att hålla mina barn på säkert avstånd och samtidigt se till att de inte släppte ut kossan. Min dotter byggde ett staket av köksstolarna men jag trodde inte det skulle hålla om kon fick för sig att forcera det, tyvärr.

Jag var också tvungen att skydda min katt från att kon skulle äta upp henne, jag satt i soffan med både kon och katten liggande bredvid mig, och fick hela tiden se till att kon inte tuggade på katten.....vilket var störande för jag ville se på tv.

Samtidigt skulle jag hålla undan en argsint hop av grannar, bestående både av vuxna och ungar, som ropade, hånade och kastade saker på den stackars kon!

Mot slutet av drömmen satt jag på en strand, omgiven av skolbarn i olika åldrar och försökte förklara att man inte beter sig så mot en ko, den kan inte rå för att den är ko och förtjänar att behandlas med lika mycket respekt och hänsyn som någon annan av oss. Kor har också känslor.....och det har jag också, för jag grät där jag satt och försökte få dem att förstå.

Undrar vem kon symboliserade i drömmen.....Ett mobbat skolbarn? En invandrare i främmande land? En långtidssjukskriven invånare i Sverige? En arbetslös dito? En småmullig tonårsflicka i Vecko-Revyns värld? Jag själv....och alla andra som ibland känner sig utanför och inte hittar styrkan att vara den unika, speciella person man faktiskt är!

För korna, i tiden!

Som kuriosa slår jag upp Ko i Solögas bok "Djurens språk" och läser följande:

"Värdesätt familjen. Min gåva till dig är att vara/bli förälder eller att ha en god relation med dina föräldrar/din familj."

Så, jag skyddar familjen alltså.....se där ja....hm, det var inget nytt, men det visar kanske på att det kan vara jobbigt, stressande och frustrerande ibland....hur mycket man än älskar dem!

Bakslag finns det gott om. Även avslag.

Skulle vilja ha ett framslag eller ett påslag. Kanske ett nedslag? Eller varför inte ett uppslag? Ett bra uppslag för att avvärja framtida nedslagenhet.

Ett slag i baken kan putta en framåt. Ett påslag kan ge energi. Ett nedslag i en sommargrön gräsmatta kan ge uppslag för hur man går vidare.

Jag tar och vilar ett slag idag.....

Läser att bukfetma hos kvinnor till stor del beror på sömnstörningar. Även stress påverkar omfånget hos oss riktiga kvinnor.

Ha! - säger jag....HA!!

För den som inte sovit ordentligt på snart 20 år kommer forskningen som en skänk från ovan. Äntligen - för jag har inte kunnat begripa hur jag kunnat lägga på mig denna enorma bulle framtill eftersom jag faktiskt äter bättre än jag gjort förr.

Nu när jag är hemma och sjukskriven ett tag har jag faktiskt börjat sova bättre och sambon klagar på att jag snarkar mer. Jamen, vad bra! Om jag snarkar betyder det att jag sover och om jag sover blir jag smalare....sover jag så slappnar jag av och stressar sålunda mindre. Sover tillochmed på dagen numera!

Måste ju kunna bli hur smal som helst!

Titta noga för den här kroppen är snart ett minne blott....

Det sägs att man har fått två öron och en mun för att man ska lyssna dubbelt så mycket som man pratar - minst!

För att verkligen lyssna på andra verkar vara svårt. Ser i Sundsvalls Tidning idag om en liten pojke med en svår hormonstörning, vilken hans mamma anat sedan han föddes men ingen har lyssnat på henne. Tyvärr är det bara ett fall av alltför många där föräldrar instinktivt vetat men sjukvården inte lyssnat.

Det som hänt i Bjästa  är också ett fall där man inte lyssnat. Jag känner själv till andra fall där t o m den egna mamman inte lyssnat.......

Och lyssna är inte bara att spärra upp hörselgångarna och se intresserad ut - det är att verkligen höra vad människan säger, se kroppsspråk, mimik och allt det som inte är själva orden. Kom inte och säg att du inte förstår det för det gör vi alla, det finns i vårt eget kroppspråk, mimik mm och om vi släpper alla förutfattade meningar och bara lyssnar kan vi ta in mycket mer än vi tror.

Tänkte på det häromdagen när jag slötittade på nån amerikansk serie (minns inte ens vilken av dem det var) och det slog mig att folk verkade förstå det outsagda, och när de svarade på det outsagda var det rätt svar! Förklaringen är förstås att det stod i manus - ingen kommunikation är så effektiv som när man vet svaret i förväg och vet att folk verkligen säger det man tror de ska säga.

Dream (t v) är gammal och hör inte längre - eller så har hon selektivt hörande, dvs hon hör det hon vill. Kanske för att hennes öron ligger ner, medan Ginnys står upp och likt en parabolantenn tar in allt från omgivningen. Särskilt bilar långt bort - hon hör nog när husse startar bilen i Sundsvall för att åka hem på eftermiddagen.

Å andra sidan då.....är vi tydliga i det vi säger? Begär vi att andra ska förstå det outsagda, "men det borde du ha fattat".....Mycket hänger på den sidan av saken också.

Sökte lite på Wikipedia på lyssna och höra - men fick bara en vetenskaplig förevisning om hörselorganen och hur de är uppbyggda - ganska träffande. Vi reducerar det hela till teknik.

Och visst är en god hörsel en bra förutsättning för att kunna lyssna. Men det är så enormt mycket mer än så. Enormt!

Jag har alltid försökt lyssna på mina barn, och varit väldigt medveten om hur viktigt det är, även små barn har åsikter och tankar som förtjänar att tas på allvar. Ändå missade jag min dotters svåraste tid......

Måste bara....fast jag skulle vila....skriva om det dummaste handeln har kommit med de senaste åren....kundkorgarna som man släpar efter sig på golvet i ett långt handtag. Helt jävla vansinnigt, fucked up crazy!

Hur i hela friden ser det ut i skallen på den som kom på det?

Den är tung och otymplig, lägger man varor i tippar den i början innan man uppnått jämvikt vilket man gör först vid mejeriavdelningen när man kan fördela mjölken någorlunda jämnt!

Man drar den som en motsträvig hundvalp genom affären, och den passar utmärkt för pensionärer som gärna blockerar vägen för andra konsumenter. Bara att ställa den tvärs gången med utfällt handtag....spärrar effektivt vilken gång som helst.

Kommen till kassan ska man antingen lyfta upp detta åbäke till den lilla hylla vid kassabandet som inte är anpassat till denna nya variant av kundkorg. Alternativet är att böja sig och kröka sig X antal gånger för att lasta ur korgen. Vilket alternativ man än väljer är det en ryggknäckande övning utan dess like. Likaså att lägga i varor i den....böja och sträcka, sträcka upp, ta ner och böja igen...

Till sist ska man passa in eländet i högen med andra korgar vid kassan, där handtagen pekar åt diverse håll och inget passar riktigt bra...antingen kör man den rätt in i alla tuggummin och halstabletter som hänger där eller så hamnar den i läge "rätt ut i kön" - typ.

Nej, för fasen, återinför de hederliga kundkorgarna som man kunde bära omkring. Vagnen är ett alternativ om man har rätt "plopp" eller en femkrona eller tiokrona med sig....men det känns halvt onödigt när man inte handlar så överdrivet mycket.

Från säkert håll har jag hört om en kvinna som välte en hel stapel med dessa djävulens verk över sig när hon försökte ta ner den översta, med vissa personskador som följd...tyvärr vet jag inte hur det gick. Kanske hon ännu framlever sina dagar med mardrömmar och värk om nätterna.

Nej, ta bort dessa missfoster eller ge oss åtteminstonde ett vettigt alternativ! Vad var det för fel på de gamla? Detta är innovationens stora felkalkylering!

Såg i en veckotidning att man kan använda ställ för rostat bröd på ett nytt sätt. Fick tag i detta på Lagerhaus, lite onödigt dyrt men det pryder sin plats.

När min son var liten hade han ett eget språk, han pratade tidigt men använde egna ord för saker och ting. Fjärrkontrollen kallade han "pälltoll"...detta är alltså ett "pälltolltäll" - ett fjärrkontrollsställ!

Smart va´!

Varje dag lär man sig något. Idag har jag lärt mig något....jag har lärt mig att lita på mig själv.

En regel för spåtanter är att inte komma med dåliga nyheter. Istället för att skapa oro, kan man visa på utvägar. Men om man är osäker på sig själv är det lätt att ta den enkla vägen och välja att inte oroa alls.

Nu har jag lärt mig att jag ska varna. Det jag ser, det ser jag och jag ska inte komma med dåliga nyheter, jag ska varna så att de dåliga nyheterna kan undvikas.

Nu gick det bra ändå, jag varnade men inte tillräckligt tydligt. Dock blev det inga personskador. Men läxan jag fått är att jag ska lita på det jag ser ska hända och inte linda in det, eller misstro mig själv.

I övrigt en slö söndag, en genomförkyld sambo som inte är till någon glädje för någon just nu (men han är det annars!) -19,6 grader ute och snöstorm....

Dagen har ägnats åt slötittande på "The Commitments" (i övrigt en bra film, med en massa bra musik, har bara sett den ett antal gånger), slösittande framför datorn och persedelvård, tvätt, strykning, undanhängning mm....

Jo, och jag har bakat en kaka, med vinbär och hallon och doften minner om sommardagar....det känns så långt dit, med snöstorm och 19 minusgrader och vänner som kört in i en plogbil för att de envisades med att köra Göteborg-Övik i ett sträck i klass-2-väder.

Och trots spåtantens varning, för hon var inte tillräckligt tydlig!