Ber högaktningsfullt om ursäkt

för följande texter för vilka jag ej känner minsta personliga ansvar

utan må anses som inte fullt tillräknelig efter en arbetsvecka

och två glas billigt boxvin, färg rött.

Mel: Titta det snöar..

Hör hur det regnar

Hör hur det regnar

aaaaallting blött, blött, blött....

aaa-aaaa-aaaaaaaallting blött, blött, blött

Mel: Ja se det snöar

Nej, usch, det regnar

nej, usch, det regnar

det var väl tråkigt, håhå

nu blir det lerigt

nu blir det lerigt

på våran åker, håhå

Då tar vi kängorna fram

och impregnering också

och så vi klafsa på lägdan

med hundarna två

Mel: Ute är mörkt och kallt

Ute är inte kallt

inne i husen

tänder vi överallt

de släckta ljusen

Nu kommer något här

jag vet nog vad det är

rääääkniiingeeen fråån Eon

räkningen från Eon!

Mel: Hej Tomtegubbar

Hej tomtegubbar slå i glasen

och köpa nya på Tempo

som inte finns

jo, i Härnösand

där finns ett gammalt litet Tempo...

Mel: Staffan var en stalledräng

Ingen vinter synes än

dropparna från himmelen

de stänka....

Mel: Hej Tomtegubbar - igen

Hej alla gamla vänner och nya vänner på bloggen

En liten tid, jag skriva här med mycket möda och stort besvär

hej alla vänner som försvinner när ni har läst även detta!

Ber nu att få rekommendera mig....

Kontrollbehov pratas det om, rätt mycket och då och då....kontrollbehov i den mening att man ska kontrollera allt och alla och helst vädret också. Det går ju inte! Snöhalka, frosthalka och ishalka.....det blir som det blir.

Jag fick skäll en gång för att jag tipsade en vän om att köra en viss väg, för det blev enklare - då hade jag kontrollbehov! Jag fattade ingenting - jag ville ju bara hjälpa till? Inte tvinga henne att köra just den vägen....hm, konstigt var det i alla fall.

I fredags var skådespelaren Krister Henriksson med på Skavlan (Skvalan höll jag på att skriva....) och han sa något som fick mig att tänka lite. Tänkandet har resulterat i dels migrän idag, dels detta blogginlägg som jag håller på med nu dårå....

Kom till saken, kvinna!

Jo, Krister Henriksson sa att frihet är mer en känsla, inte en företeelse i sig och att han själv upplevde frihet när han hade kontroll! 

Se, då klickade det till i undertecknad - jag är likadan! Och med kontroll menar jag då inte att jag ska styra vad andra människor säger eller gör eller handlar eller bor eller tycker eller tänker eller något sånt alls....

Kontroll för mig är när allt är i ordning - räkningarna betalda, maten på bordet, bilen tankad, städat i huset, kläderna tvättade, ungarna mår bra, gamla mamma mår bra....DÅ kan jag koppla av och känna - just frihet!

Denna dagen ett liv

Denna dagen ett kiv

Denna dagen ett kliv

Denna dagen ett riv?

Neh....nu får'e vara bra....

I går morse när jag satt vid datorn svartnade det plötsligt för ögonen.

Ja, det var skärmen som slocknade - på grund av att datorn la ner verksamheten. Försökte med återupplivning och startade om. Trots alla försök ville inte datorn vara med, jag hörde maskineriet surra men det kopplade liksom inte. Skärmen fortsatte vara svart och lamporna på tangentbordet lyste med sin frånvaro.

Alltså något i hjärnan och inte i hjärtat - pumpen fungerade som den skulle.

Dessutom var det lördag - men i det här fallet var det bra eftersom en mig närstående datakunnig son var ledig och tillgänglig! En snabb vända till Sundsvall hämtade hit honom med sin akutväska.

En snabb undersökning gav vid handen att det var en krasch, dock finns gott hopp om att hårddisken kan räddas och därmed viktiga dokument och bilder som jag inte varit smart nog att spara på andra ställen. En tankeställare och en bakläxa - nästa gång kanske det inte går så bra. Får ladda med USB och CD.

Så datorn fick åka med sonen tillbaka till Sundsvall för att läggas in för operation och behandling och konvalescens. Sonen har en uppsjö reservdelar som bör passa någonstans åtminstone. 

Har vi tur kan vi hämta hem sjuklingen i veckan här, förhoppningsvis kry och rask och redo att tjäna mänskligheten igen med sin fantastiska hjärna. Tills vidare har vi tagit sambons gamla dator till nåder och förvånande nog funkar det hur bra som helst. Dock saknar jag mina bilder, mina favoriter och alla inställningar som finns på min trotjänare. 

Men - msn, mail och facebook, ja, och bloggen förstås, vad mer kan man begära?

Språkrör skulle jag vilja vara.

Vilket ord egentligen!

Ett rör som språket kommer fram ur.

Ett rör som komprimerar och trycker fram ett språk.

...kom att tänka på Jonas Gardell som pratade om språkvård och en hemsida som hette sprakvard.se....det är konsekvens det!

Oj, vad vitsig jag är - nästan rörande. Rent språkligt, alltså.

Vi kan språkas vid. Vi kan språkas vid röret. Vi kan också röra vid språket. Vissa språk är rörliga och rörande. Ett konkret språk kan man röra.

Söker en bild på Google, men det är bara människor på bilderna - det är väl inga rör, heller?

Bildrör fanns i tv-apparater vid anno dazumal ungefär.

Ja....

Hoho....

Coop i Härnösand bygger om och har så gjort sen strax efter jul. I samband med detta har de lagt om golvet och köpt in nya diskar och skåp och hylllor och kylar och frysar och all annan inredning. Golvläggningen har de tagit avdelning för avdelning så att säga och det har inneburit att stora delar av varuhuset har varit avstängda och varorna flyttade hit och dit.

Och, naturligtvis, naturligtvis - har de flyttat om alla avdelningar i säljbefrämjande syfte. Lite underliga val i en del fall och skyltningen har inte hängt med men....

Och jag lovar, varje gång jag varit där dessa första månader på året har någonting varit ändrat. Från början kände jag en viss irritation, det erkänner jag men vid det här laget har jag vant mig och går sakta omkring bland hyllorna och scannar med blicken efter det jag ska ha. Att skriva en lista hemma och sen följa den är omöjligt nu. Jag skriver visserligen listan hemma men väl på Coop följer jag hyllorna och försöker samtidigt se om det finns på min lista. Det är inte det idealiska men med gott om tid och tålamod kommer man dit man ska - till kassan för vidare befordran hemåt. 

Nej, jag har inte skaffat självscanning - tycker det verkar krångligare att väga frukt och ha sig och sen stå i kö i alla fall..... ;-) som det oftast är på Coop i Härnösand!

Javisst är det fint och fräscht nu när det näääästan är näääästan klart - men man hittar ju ingenting!

Till att börja med hittar man inte ingången! Den flyttas varje vecka nämligen, dvs själva ingången är densamma men vägen dit kan variera, minsann. Idag var den längst till höger bara för att det regnade. Tror banne mig de räknat ut detta. 

Väl inne skjuter man lätt förvirrad sin vagn fram längs hyllorna (med ett öga i listan) och möter andra lätt förvirrade kunder. Vid tredje mötet ungefär ler vi snett mot varandra, vid femte och sjätte mötet är leendet uppgivet och mig skulle det inte förvåna om det uppstår både romanser och skilsmässor där i gångarna.

I midsommartid var det faktiskt en man som tappade humöret vid mjölkkylen, hans hustru tittade generat ner i golvet. Men vi andra finner oss i vårt öde som de lydiga svenskar vi är och fortsätter vår irrfärd.

Idag hittade jag inte lättmjölk och lättfil - nej, jag hittade inte fast jag tittade igenom hela mjölkkylen och dessutom höll på att missa en bekant som hejade på mig. Gav upp och fortsatte leta saft, som jag till slut hittade. Man tycker att saft kan stå antingen med juicer och sånt, eller med sylt....eller med andra drycker såsom öl och läsk. Nej, på en egen liten gavel ovanför saltgurkeburkar - där hittade jag saft. Antagligen står den där i väntan på sin egen lilla avdelning men vart de ska klämma in det, det ska bli intressant att se. 

Intressant är också att frysdiskarna ligger sist på rundan, jag kan förstå kopplingen till fryskedjan och närheten till kassan, men när man passerat skor och hygien och blommor har man glömt varje tanke på fryst och ser kassorna som porten till friheten.

Däremot hittar man en hel del som inte står på listan och som man kanske inte skulle ha behövt....men nu finns det här hemma i alla fall.

Fördelen är att tempot är lågt där numera - man kan inte stressa sig igenom Coop i Härnta! Lite full i skratt blir man också åt den allmänna förvirringen - kanske att det rentav är lite kul att handla där numera?

Och - mitt i alla välfärdsproblem - vi kan fara och handla, vi har färska varor och Livsmedelsverket och Storebror som ser till att vi har, mestadels, bra mat för dagen. Det finns alltför många länder där de inte ens har färskt vatten och vi använder det för att spola toaletten med!

Jo, och som slutkläm - jordgubbarna! Som såldes i entrén idag på grund av vädret av en liten söt pojke, sommarjobbande ungdom förstås. Vi i den långa kön kunde inte förstå varför det tog sån tid men ju närmare vi kom såg vi att han plockade och rensade varje låda. Förklaringen var att hans arbetskamrater dagen före inte sålt slut på allt och under natten och fukten hade möglet börjat sprida sig. Denna stackars pojke stod och plockade ur varje dålig jordgubbe i varje låda - för han ville inte sälja dem som de var. 

Då stod vi lydigt och vänligt och väntade.....de flesta av oss i alla fall. Nån lön för mödan skulle den stackars grabben ha.

Så är livet på Coop i Härnta!

I natt vaknade jag och kollade på mobilen för att se vad klockan var (den var 3...). Då såg jag att jag fått ett sms från ett nummer jag inte kände igen. Öppnade det och det stod "status tönt?" i det....

Hmm...tänkte jag, och somnade om. 

I dagens klara och kalla (-25) ljus funderar jag. Vem och varför? Helt klart inte riktat till mig - jag är väl ingen tönt? Eller menade personen i fråga "statustönt"? Någon som töntigt jagar status - eller att status är töntigt? Eller är min status "tönt" - särskrivningar ställer till många varianter!

Hur det än är med det slog jag upp numret på Eniro och det hör till en för mig alldeles okänd person i en huvudstad mitt i Sverige. Så det är helt klart en fel-sms-ning. 

Och tönt är jag säkert i vissa personers ögon - och det bjuder jag på, det bryr mig inte. Är för gammal för det.

Dagens tönt lägger upp ett mysigt klipp som min son lagt på Facebook - det innehåller en av mina absoluta favoriter - Snobben!

Facebook - en fasans bok?

Jag har Facebook och tycker det är jättekul. Jag har ställt in mitt konto så att inte vem som helst kan läsa min logg eller se mina bilder. Det är helt mitt eget val. Jag går med i eller gillar de grupper som stämmer överens med vad jag tycker, de övriga skiter jag i. Jag är vuxen och kan bestämma helt själv vad jag skriver och vad jag delar med mig av. Tänk, vilken frihet! Det innebär naturligtvis också frihet för de som har motsatta åsikter och då har man ett gyllene tillfälle att sätta sig in i vad deras åsikter betyder och står för och kan även bemöta dem om man känner så.

Vad jag vill komma fram till är att jag hör vänner och bekanta oja sig över Facebook, usch, det är läskigt, det är otäckt - jag vill inte...Nej, man måste inte vara med, man behöver inte. Det är inte mycket man måste göra bara för att alla andra gör det, när det kommer till kritan.

Men jag känner igen kommentarerna från det antika 70-talet när videon kom...Oj, vad det var ruskigt och skrämmande och usch, vilka filmer man kunde se. Nyckelordet här är kunde, man kunde och kan fortfarande, om man så vill, se både porr och skräck och allsköns otäckheter. Men man kan också låta bli!

Men det är samma sak här; video/dvd är inte farligt i sig, Facebook är heller inte farligt i sig - det är vad vi gör med dem....det är användaren själv som väljer och det finns alla möjligheter att styra själv.

Om jag vill se porr på min video, okej, dvd-spelare, så beror ju inte det på att dvd'n är inställd på "endast porr" utan på att jag är det. Nu är jag inte det måste jag klarlägga för annars är det väl någon som tror det   . Folk som vill missuppfatta gör det ändå.

Den här debattartikeln i Aftonbladet belyser rätt bra vad jag vill säga, särskilt slutklämmen "Det är upp till oss användare att bevisa det."