Jag har plockat bort de inlägg jag delat eller lagt in själv som på något sätt driver med vårt nya riksdagsparti på Facebook.

Varför det? Jo, hur illa jag än tycker om deras politik känner jag att jag inte ska driva med eller håna dem som grupp - för det är precis det många av dem gör! Hånar och driver med t ex personer från andra länder, som grupp!

Jag är således inte bättre. Visst är det kul när någon man inte gillar gör bort sig, men det är inte så en kamp ska bedrivas.

Detta ska mötas med saklighet och kunskap, framförallt kunskap för det är där det brister. Många ger sig på andra utan tillräcklig kunskap om vad de står för och vad det betyder.

Det kanske är därför man tycker om indisk mat men tycker det är fånigt att de har heliga kor.

Det är kanske därför man inte gillar färgade människor men gärna ligger i solarium för att bli brun.

Det är kanske därför det finns massor med exempel men inget som är ett hållbart argument för att racka ner på andra som tror det de tror.....

Däremot har jag gjort ett kraftigt politiskt ställningstagande utan personangrepp för där har jag något på fötterna.

Verkligheten är olika för alla - jag gillar olika!

Pertra - öppen och mottagande

Vad är det som händer?

Valet har gett oss ett mindre önskvärt parti i riksdagen men har vi rätt att därför bete oss som - ja, jag vet inte vad?

Vi har en demokrati, tack, vi har fria val, tack och (troligen) av bristande information och upplysning har detta hänt.

Nå, det finns många som säger att de inte är emot invandring, det är ju så gott med indisk mat, till exempel....Många har utländska vänner.

När ett liknande parti kom fram i Tyskland på 20-30-talet var det många som tyckte det var bra. Ingen kunde i sin vildaste fantasi föreställa sig vad som skulle hända - såklart - hade de gjort de hade kanske inte så många röstat på dem.

Det är här vi ska ta varning!

Det finns de som hävdar att det som hände i Tyskland aldrig har hänt. Hallå...det finns vittnen som lever än! Dock kommer man inte undan att mycket blev bättre i landet innan kriget startade...krigsindustri ger många jobb!

Att vara medlem i en grupp, ett parti ger tillhörighet och gemenskap för de som kanske annars är ensamma och osäkra. De är lätta byten för de som har talets gåva och kan övertala och övertyga.

Men - det finns också de som tycker mycket är bra i partiets program, även om de säger sig inte vara emot invandring. Vad gör man åt dem?

Jag tror vi måste vara väldigt vaksamma och väldigt beredda på diskussioner och kunna förklara varför vi ser detta som ett så enormt hot!

Att bilda hatgrupper på Facebook, eller nån annanstans, är lika illa som att hata andra grupper. Det leder ingenstans.....

Döm inte, och ni ska själv inte heller bli dömda!

Allt ni vill att andra ska göra mot er, ska ni göra mot dem!

Tänk noga innan, det är lätt att förhasta sig.....jag tycker vansinnigt illa om att detta parti tar sån plats men jag måste leva med det och handskas med det och jag tror på en fredlig väg.

Pennan är mäktigare än svärdet!

Och innan jag totalt kvamnar av alla hurtiga citat, tillönskar jag er en trevlig dag!

Jo, ett litet citat till:  "Uthärda Inte livet, lev det i stället ..."

Vet inte vem som myntat det men jag har snott det från min vän Lasse Karlsson

Avslutar med en bild på naturens gåvor - långt in i september. Tack!

Ni har säkert läst det....eller försvinner verkligheten bland alla modebloggar och Hollywoodfruar?

Nå, så läs det nu då! Läs det igen och igen....och tänk jävligt noga efter hur ni röstar på söndag!

Sveket

Besinna blott! Nästa gång är det din mor, din syster....eller du själv! Vem som helst kan drabbas av sjukdom, bilolycka eller ramla i trappan.....

Drömde inatt att jag var tvungen att passa en ko - ja, en ko! Vet inte varför, vems den var eller hur det kom sig att jag hade hand om den?

Jag hade i alla fall en himla stor lägenhet som också övergick i en stor gård där kon vandrade omkring. Jag var tvungen att stoppa den från att rymma och bli skadad i trafiken,  jag var tvungen att hålla mina barn på säkert avstånd och samtidigt se till att de inte släppte ut kossan. Min dotter byggde ett staket av köksstolarna men jag trodde inte det skulle hålla om kon fick för sig att forcera det, tyvärr.

Jag var också tvungen att skydda min katt från att kon skulle äta upp henne, jag satt i soffan med både kon och katten liggande bredvid mig, och fick hela tiden se till att kon inte tuggade på katten.....vilket var störande för jag ville se på tv.

Samtidigt skulle jag hålla undan en argsint hop av grannar, bestående både av vuxna och ungar, som ropade, hånade och kastade saker på den stackars kon!

Mot slutet av drömmen satt jag på en strand, omgiven av skolbarn i olika åldrar och försökte förklara att man inte beter sig så mot en ko, den kan inte rå för att den är ko och förtjänar att behandlas med lika mycket respekt och hänsyn som någon annan av oss. Kor har också känslor.....och det har jag också, för jag grät där jag satt och försökte få dem att förstå.

Undrar vem kon symboliserade i drömmen.....Ett mobbat skolbarn? En invandrare i främmande land? En långtidssjukskriven invånare i Sverige? En arbetslös dito? En småmullig tonårsflicka i Vecko-Revyns värld? Jag själv....och alla andra som ibland känner sig utanför och inte hittar styrkan att vara den unika, speciella person man faktiskt är!

För korna, i tiden!

Som kuriosa slår jag upp Ko i Solögas bok "Djurens språk" och läser följande:

"Värdesätt familjen. Min gåva till dig är att vara/bli förälder eller att ha en god relation med dina föräldrar/din familj."

Så, jag skyddar familjen alltså.....se där ja....hm, det var inget nytt, men det visar kanske på att det kan vara jobbigt, stressande och frustrerande ibland....hur mycket man än älskar dem!

Öppet brev till statsministern

Kom hem från jobbet igår, la mig i soffan och - tittade på bröllopet, vilket bröllop? Jo, The Bröllop!

Jag är i det närmaste kommunist, absolut inte rojalist och ifrågasätter många gånger kungahusets varande och framförallt att det går en massa pengar till att upprätthålla ett förlegat system som inte är till någon nytta...(?)

Men hur det än är, det är lite speciellt. Representation, föredöme, välgörenhet....kräkless har man varit på all planering och alla spekulationer som varit ända sedan förlovningen och långt före den. Ungefär som sporten, före en stormatch ska det stötas och blötas i det oändliga och efteråt förklaras varför det inte gick som man väntat sig och trott.

I det här fallet lär vi slippa den formen av eftersnack i alla fall.

Jag försöker alltid se alla människor som lika värda, det gäller inte bara samhällets "lägre skikt" (ett uttryck som jag avskyr, högre - lägre, blaha, blaha..  ) utan också i lika hög grad de "övre skikten" - det är människor de också, och de träffas och blir kära och det är otroligt roligt att de gifter sig, visst är det det!

Att få gifta sig av kärlek, med den man själv valt är väl fantastiskt! Att få göra det som blivande statschef och kronprinsessa är också en manifestation för jämställdhet och kan vara ett bra exempel för många länder där kvinnor fortfarande inte får välja sin tillkommande. För att inte nämna alla burkor och slöjor mm.....

Jag är väldigt intresserad av historia och har i många år studerat och gestaltat den "vanliga människan" (dessa uttryck, snacka om att konservera fördomar) eftersom jag tycker historien är mycket mer än kungar, slag och årtal - men hallå - det är ju det också! Det ena utesluter inte det andra...

Vart vill jag komma då? Jo, det var roligt att ligga i soffan och se alla vackra klänningar, bilarna, hästarna, kaleschen och slupen. Det var roligt att se blickarna som brudparet gav varandra och det nervösa fingerflätandet - det blev så mänskligt och så vanligt.

Kalla mig romantisk - javisst. Jag har gift mig i kyrkan en gång i tiden och var jättenervös. Däremot hade jag inte trycket på mig att börja producera tronarvingar (det var redan på gång), ej heller trycket att bli statschef inom en överskådlig framtid. Jag hade heller inte fullt så många blickar på mig....tv var t ex inte där.

Men, helt klart är att de kunde ha betalat sitt bröllop själva, pengarna hade kunnat gå till nåt bättre. Klart är också att det var en hissnande brigad av juveler och tiaror och ordnar som ingen egentligen bryr sig om. Helt klart är hela balunsen en relik, en påminnelse om ett förlegat och orättvist samhällssystem.

Men ändå....

Som reklam för Sverige är det helt oöverträffat!

..skulle världen stanna.

Det är rubriken på en krönika av Marianne Fredriksson. Jag citerar direkt (om än lite förkortat):

"Jag har fått en del brev som vill veta mer om en dialog mellan en läkare och hans hustru i en av mina böcker ("Blindgång" min anm). Han har just haft en patient, en kvinna som är ensam om ansvaret för en dement nittioårig far och ett barnbarn med en skör och sammansatt personlighet. Dessutom lever patienten i skuldblandad oro för en dotter som varit psykiskt sjuk. Och med en gnagande ängslan för en man som sällan är hemma. Så har hon ett yrke av den sorten "som helt kräver sin man".

Nåväl, den gamle doktorn sjukskriver henne för överansträngning, går till sin hustru och säger: - Kvinnor är inte kloka. - Det är sant, säger hon. Om kvinnor vore kloka skulle världen stanna. Det är därför alla kvinnor är rasande.

Patienten i historien är Kerstin, 50 år, högstadielärare. Jag tror inte hennes barn och barnbarn har smutsiga underkläder men troligen finns det gott om damm i vrårna i hennes hem. Säkert har hon tidigt grundlagda skuldskänslor som hon för över på barn och barnbarn.

Vad skulle hon då göra om hon vore klok och förnuftig och utan skuld? ....Om kvinnor vore kloka gick de inte uppe på nätterna och vaggade sjuka barn. Och sprang inte som jagade djur från jobbet till gamla föräldrar som behöver tillsyn. Slutade besöka ensamma mostrar, slutade lyssna på odrägliga tonåringar och kontrollera hur dags på natten de kom hem. Etc, etc i all oändlighet. Framförallt slutade de oroa sig och ha kroniskt dåligt samvete.

Sen kan man fråga sig vad som skulle hända med världen om allt detta enorma oavlönade och osynliga arbete upphörde.

Kvinnoliv innebär nu liksom på stenåldern att ha tusen skiftande uppgifter i den cykel som liv är. Det är småbarnsår med hundra bollar i luften, det är tonårsliv med uppror och frigörelse och det är medelåldrar med egna krämpor och gamla och sjuka föräldrar. Och så är det yrkesliv och spruckna relationer, skilsmässa ibland och rätt ofta är det allt detta på en och samma gång.

Så här står det i en rapport om kvinnors ohälsa från Institutet för Framtidsstudier: 'Olika diffusa sjukdomssymptom, ofta förknippade med trötthet och smärta, ökar dramatiskt. Omfattande ....studier....har sammanfattat en sjukdomsbild som benämns chronic fatigue syndrome, dvs en djup långvarig trötthet som inte går över med vila.  ....smärt- och trötthetsrelaterade sjukdomar drabbar främst kvinnor.'

De flesta i vårt samhälle lever i en verklighet som kan förklaras och kontrolleras....styrda av den gamla vetenskapliga världsbilden där det mesta som sker är lagbundet....om verkningarna är obehagliga ändrar man förutsättningarna. Det är en kreativ och mycket framgångsrik inställning...men det blev snålt om utrymme för det som inte kan beräknas eller förändras.....vi glömde att liv är relation och att relationer kräver omsorg, arbete och tid.

Kvinnor får inte de nya sjukdomarna för att de krusar örngottsband och dammsuger i vrårna. Det är inte dubbelarbetet i sig som sliter ut kvinnorna, det är oron och den hemska känslan av att aldrig räcka till som är orsak till utbränningen.

Oron är omsorgens baksida. Den som bryr sig om på djupet, lyssnar, ser, älskar och känner med en annan människa får finna sig i att vara orolig."

Så långt Marianne Fredriksson....

Texten har ett antal år på nacken men är högst relevant än idag. Det är vi kvinnor som fortfarande ska räcka till för allt och alla. Och vad annat kan vi göra? Vi kan inte stänga av livet.....

Jag har inga fler kommentarer.

Jag har nog tidigare skrivit lite om min syn på hushållsarbete eller ska vi kalla det "arbete i hemmet"?

Hushållsarbete är reproducerande, dvs när man är klar får man i stort sett börja om, det tar aldrig slut. Det är heller inte lönsamt, det genererar vare sig pengar eller arbete åt andra.

Men - det finns vissa sysslor som måste göras, i varje hem, överallt. Vare sig inomhus eller utomhus och för att ett vardagsliv ska fungera är alla sysslor lika viktiga. Man behöver mat - planerad,  inhandlad, hemkörd, inpackad i kyl och frys, sedermera tillagad och uppäten. Det är också viktigt med rena kläder, rena sängar och överhuvudtaget rent i huset för att undvika bakterier och allskönt gröms som gör oss sjuka.

Hur i hela friden kan det komma sig att man inte alls värderar dessa sysslor som är själva grunden för att samhället ska fungera? Med bra mat och rejäla kläder, friska och glada jobbar vi bättre, vilket avlönat arbete vi än har! Enkelt!

För att nu inte tala om att ta hand om barn!

Därmed inte sagt att det är kvinnan som ska göra alla dessa sysslor, det ligger liksom inte i generna att man är bra på att städa eller laga mat....nej, nej...men av hävd är det en gång så att den som födde barnen, också ammade dem och blev därmed mer eller mindre automatiskt kvar vid hemmets härd och tog också därmed hand om hemmet.

Att sköta barn och hem borde vara sjukpenning- och pensionsgrundande!

Läste för länge se´n en artikelserie i nå´n tidning om ett par som rest runt i världen med sina akademiska, könspolitiskt korrekta perspektiv på allt. De skrev om nå´n by där kvinnorna vävde vackra filtar och uttryckte det som om det var synd om kvinnorna som "bara" fick sitta och väva. Där har vi synen, att kvinnoarbete skulle vara mindre värt. Det var väl jätteviktigt att få varma filtar i huset!

Det blev en kvinnofälla när någon, en gång kom på att hemarbetet inte var värt nå´t utan enbart lönearbetet - dvs arbete åt andra. Då blev hemarbetet en kvinnofälla och kvinnor tvingades kvar vid spisen. Ofta för att män fick bättre lön utanför hemmet, vilket hade den effekten.

Nu har vindarna vänt lite, kvinnor har bra utbildning, och bra jobb, tjänar ibland t o m bättre än män....men lik förbaskat är värderingarna desamma. För det är där det sitter - värderingen av olika arbeten.

Nu skulle jag kunna gå in på utbildningar, hantverksarbeten och så vidare men jag ska inte göra det. Jag nöjer mig med att säga att ALLA arbeten borde vara lika värda för alla behövs. Däremot bör en längre utbildning ge en högre lön. Helt klart!

Om du så torkar skit på långvården eller hämtar sopor i stadens finaste kvarter så behövs du. Om du så är hemma och snyter barn eller snyter barn pedagogiskt på förskolan så behövs du.

Om du så sitter på fackets kontor och skriver protokoll eller om du sitter i regeringskansliet och skriver motioner så behövs du.

Om du lagar mat hemma till hungriga tonåringar eller lägger två sparrisar i kors på lyxkrogen så behövs du.

Det är där det sitter - värderingen!