Revansch är inte hämnd - inte för mig i alla fall. Revansch är t ex när man får bekräftelse på att man gjorde rätt trots att alla var emot en, eller att man klarar nåt som ingen trott att man skulle klara. Att något visar sig vara fel till min fördel kan man kanske säga...   Eller att det visade sig att jag hade rätt, fast alla andra sa jag hade fel...typ...

När jag var 11 år hade jag syslöjd och vi skulle sy en pyjamas. I byxbenen skulle sitta en resår och man skulle sy en sk "tunnel" och i densamma inträda en resår fäst i en säkerhetsnål som liksom "styrde in" hela ekipaget på dess plats. Ja, det fanns säkerhetsnålar när jag var 11 år (!)

Tyvärr hade jag sytt denna tunnel lite för snävt och säkerhetsnålen körde fast. Livrädd för den drake vi hade till fröken, drog jag med kraft tillbaka säkerhetsnålen och rev såklart upp en rejäl bit av tyget. Skam och nesa....tänkte jag och jag fick bita i det sura äpplet och söka hjälp hos "draken" som tronade framme i sin kateder med en kö framför sig av barn i olika stadier av hjälpbehov.

Stod en stund i denna kö och kom så till sist fram till draken och la fram mitt problem. Som 11-åring tror man kanske att lärare är till för att hjälpa och vägleda och jag såg fram mot de råd jag skulle få för att få ordning på min lilla pyjamas. Icke så.....denna drake till pedagog tar mitt arbete, ställer sig upp och säger med tydlig stämma....Barn! Titta hit! Se här alla barn, vad Annelise har gjort! och visade upp mitt misstag för hela klassen.

Sen slängde hon arbetet tillbaka till mig och sa att jag fick klara mig själv. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag kände, det har jag nog förträngt men jag tog med mig alltihop hem och min goda moder hjälpte mig och fixade till alltihop genom att sy i en extra tygbit.

Pyjamasen använde jag faktiskt ett tag, det var ett sött tyg, småblommigt i ljusblått vad jag kommer ihåg.

Syslöjd valde jag bort så fort jag bara kunde. Träslöjd och musik och teckning blev mina tillval resten av skoltiden.

Dock - och här kommer revanschen - har jag sedan dess sytt gardiner, lagat blixtlås, klippt av jeans och sytt kjolar, sytt förkläden, hucklen, stickat tröjor och virkat sjalar......och idag senast förlängt en 30-talsklänning med svarta spetsvolanger till att likna en 1890-talsklänning.

Och det du kära syslöjdsfröken/drake klarar jag helt utan din hjälp!

 

Lie

13 juni 2010 17:28

Yeah! Härligt med revansch!
Jag hade två gudomliga syslöjdslärare på mellanstadiet, men i högstadiet fick jag också en drake, som favoriserada barn och jag var inte en favorit. Jag vet inte varför jag var ett svart får, men men... Jag tänker med kärlek på de andra två, kreativa, omtänksamma och glada.

http://liesblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...