Det här är ett deprimerande inlägg så om ni är på bra humör och tycker livet är toppen - sluta läsa nu! För min egen del måste jag bara få det ur mig.....

Nej, nå´n glad midsommar har jag inte haft. Min dotter som bor 80 mil bort, i Göteborg, åkte in på sjukhus i natt med infektion i sin opererade fot och har legat med penicillin-dropp.

Två operationer, en "öppning" och 3 antibiotikakurer och det är inte bra. Hela veckan har jag haft en klump i magen efter "rensningen", hon har haft så ont och kräkts av de smärtstillande och kunde inte behålla antibiotikan heller.....till sist fick hon hög feber och åkte in i natt som sagt.

Nu är hon hemma men måste in två gånger/dygn för penicillin rakt i blodet och omläggning av såret.

Och här sitter jag, 80 mil bort, utan att kunna göra någonting. Har varit på väg att åka ner flera gånger men hon säger att det inte behövs...hon har en svärmor som är en ängel och kompisar som också är änglar - hon är omgiven av en änglaskara som gör allt för att hjälpa henne. Pojkvännen är på Irland och våndas nog lika mycket som jag...

Men mamma sitter här, maktlös och panikslagen. Natten som gick var inte kul, fick till sist sms kl 2.34 att hon var inlagd med dropp. Fick sms på förmiddagen att hon fick ligga i dagrummet pga platsbrist......

Lika maktlös nu....det är tungt, klart det är tungt. Men det finns de som har det värre och de finns de som har det bättre. Vem har det värst? Alla har ju rätt till sina känslor och jag mår inte bättre för att någon har det värre än jag - snarare tvärtom.

Någon som har det riktigt tungt är Fasching. Det har också varit flera bilolyckor i helgen och det finns flera föräldrar som sitter vid sina skadade ungdomars sjuksängar. En annan som har det tungt är pappan till trippelmördaren nu när det närmar sig diagnos och åtal och rättegång.

Herregud, vad livet far fram med många.....

Jag är glad att jag haft min son här i helgen, jag är också glad att jag varit på Rotsidan idag med godaste vännerna.

Havet är alltid havet.....ändå. Jag önskar en lugn och fridfull natt till oss alla nu - utan ångest och oro, utan smärta och vånda, utan kamp och svett......Bara lugnt, som havet.....andas djupt......låt det bara passera, som båtar som krusar ytan och sedan försvinner......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...