Det är konstigt hur en myndighet kan förändras och motarbeta sig själv genom det uppdrag sittande regering ger.

Jag har gått in i väggen två gånger och faktiskt fått bra hjälp av Försäkringskassan att komma tillbaka. Jag fick åka till Österåsen, jag fick arbetsträna och kom tillbaka på halvtid. Försäkringsläkaren ansåg då att jag inte skulle jobba mer än halvtid och inte i barngrupp eller i mitt yrke som fritidspedagog. Diagnos: Fibromyalgi och migrän. Resultat: Uppsagd från kommunen.

Har gått på halvtids tidsbegränsad sjukersättning tills nu och söker permanent. Har ett jobb som butikssäljare i en underklädesbutik, på halvtid. Så långt var allt väl....

Den kalla vintern har gått hårt åt mig och min kropp. Inflammation i svanskotan har tillkommit och jag har svårt att sitta, stå och gå.

Till sist höll det inte längre och min chef som faktiskt såg hur jag mådde rådde mig att vara hemma några veckor i våras, för återhämtning och jag var på väg tillbaka - efter alla dessa år har jag lärt mig en del om vad jag själv kan göra för att må bättre. Då kommer beskedet från Försäkringskassan att de inte beviljar mig sjukpenning. Och det värsta är väl inte det - utan deras totalt respektlösa formuleringar som grundas på misstro och hot och krav.

"Vi betvivlar inte dina besvär men anser att du har arbetsförmåga" - då har jag förklarat hur mitt jobb ser ut. Så här skrev jag i mitt yttrande:

Min grundstatus sedan drygt 3 år tillbaka, är att jag i stort sett vaknar varje natt med migrän eller migränliknande huvud/nackvärk och därför inte sover mer än 3-4 timmar sammanhängande. (Migrändiagnosen i sig har jag haft sedan jag var 18 år gammal).

Fibrovärken i kroppen tillkommer och jag dras pga ovanstående med en abnorm trötthet som gör att jag tappar koncentrationsförmåga och fokus när det gäller arbetsuppgifter som kräver kognitiv förmåga (t ex inventeringar, beställningar och kassaarbete). 
 
Nu har mina problem accelererat och det har under senaste året tillkommit en inflammation i svanskotan som gör att jag dessutom inte kan stå och gå länge, ej heller sitta. Värken sprider sig ut i hela ländryggen. Detta samt nackvärken påverkar min arbetsinsats vad gäller uppackning och att hänga upp varor, samt även i provrummen där man ofta får vrida och vända sig runt kunden.
 
Arbetet är stundtals intensivt och helt oförutsägbart vad det gäller kundernas antal och behov av service. Under våren har värken tilltagit drastiskt och problemen i svanskotan har gjort det fruktansvärt jobbigt att kunna fungera överhuvudtaget.

Hallå, Försäkringskassan! Vad är det ni har svårt att förstå? Eller tycker ni att jag under dessa 5 veckor det gäller ska söka ett annat jobb, t ex i södra Sverige, ett där jag kan ligga? På halvtid?

Hur tänker ni, tänker ni överhuvudtaget? Det är samma besvär som ni en gång godkänt på halvtid, som har förvärrats till att omfatta heltid under en förhoppningsvis kortare period!

Nu gick jag tillbaka till min halvtid och tack vare min chef och min medarbetare fick jag ändra schemat till minsta möjliga belastning de tre veckor jag hade kvar till semestern. Nu har jag semester och har fruktansvärt ont och kan i alla fall inte använda semestern till rekreation eller nåt roligt.

I och med att jag gick tillbaka erkände jag en viss arbetsförmåga, men det var under en begränsad tid och under vissa förhållanden. Det fanns två anledningar till att jag gick tillbaka; dels den ekonomiska förlusten som är väldigt kännbar samt hotet från Försäkringskassan att dra ner min sjukpenninggrundande inkomst till 0:-.

Jag vet att om jag inte håller i höst och kan jobba på det sätt som verksamheten kräver kommer jag att bli uppsagd. Jag vet också att när jag blir sjuk igen och inte orkar kommer Försäkringskassan inte att godkänna sjukskrivningen då heller.

Jag vet också att jag kommer att få sådana här perioder när jag bara inte orkar och får jag inte vila ett tag då.....  

Ska byta läkare och hoppas få en som kan skriva intyg som Försäkringskassan godkänner.

Hoppas också på ett regeringsskifte i höst, där en värdigare människosyn åter får utrymme i Sverige.

Foto: Daniel Karling

Det vore mig främmande att önska någon ont, men nog finns det stunder då jag vill förbanna handläggare och i slutändan, regeringen. Friska, stadgade, välbärgade - så enkelt att döma andra!

Men jag litar på karmalagen - det är inte min sak, det får Universum ta hand om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...