Hade en vaken-natt i natt och låg och tänkte på julbrev. Sådana där "skryt-brev" som folk skickar till jul, till vänner och släktingar som de inte pratar med på hela året. Plötsligt ska de informeras om allt som hänt, resor som gjorts, barnbarn som fötts, karriärer som inletts....intresserade eller inte får alla veta allt.

Visst är det kul, och visst förstår jag att folk vill berätta om det som varit bra i deras liv. Det är väl bara det att tar såna proportioner ibland att man baxnar. Det lustiga är att jag, när jag i vanlig ordning slog på tv´n på morron och hamnade i ett avsnitt av "Everybody loves Raymond" som handlade om just - julbrev. I denna skruvade sit-com blev naturligtvis julbrevet och de som skrev det totalt nedgjorda.

Om jag skulle skriva ett julbrev om året som gått, skulle nog ingen vilja läsa det, än mindre spara det.

Det har varit ett sådant djävulskt eländigt år för oss. Visst finns det ljusglimtar men de är få och små. Tacksamheten för att vi fortfarande har tak över huvudet trots elpriserna och mat för dagen är väl på den positiva sidan. Bilarna reparerade vi för runt 10000:- så de bör väl gå ett tag till.

Vi har upplevt sjukdom, smärta, oro, arbetslöshet, mord och död....allt verkade hända detta år. Vem vill ha ett julbrev om det? Men tanken är väl att det är gjort nu. Det är över snart och vi kan se fram mot 2011 med tillförsikt. Med risk att låta pessimistisk - det sista man förlorar är hoppet, eller hur?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...