När barnen var små blev de ibland "övertrötta" som man sa. De var helt enkelt för trötta för att kunna slappna av och lugna ner sig och somna. Det blev mest skrik och gråt och överaktivitet av det hela. Att vilja göra saker men inte orka, att ramla och göra illa sig och ingenting går riktigt bra. Ibland fick man "blåhålla" ungen tills allt motstånd ebbade ut och gråten förvandlades till små hickningar och ungen till sist föll i sömn.

Detta, mina vänner, drabbas man av som vuxen och utbränd också. Jag orkar inte jobba hela dagar men är tvungen en dag i veckan och idag var en sådan dag. Den underliggande oron för dottern, en god vän som mår väldigt dåligt just nu 

och en hel del annnat som har tärt mig länge nu - allt tillsammans gjorde mig alldeles för trött idag.

Det började med hjärtklappning, trots att jag låg i soffan och såg en lugn och trivsam engelsk film, ville den inte ge med sig, hjärtat rusade på - tryck i kroppen och huvudet med en konstig huvudvärk som följd (undrar vad jag hade i blodtryck?), illamående och stress i hela kroppen. Allt utmynnande i total ångest och jag ville vara liten igen och krypa upp i famnen på någon som kunde stryka mig över håret och säga att allt var bra och jag skulle vara lugn. Men någon sådan finns inte nu.

"Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig" skulle man kunna säga.

Alltnog, försökte gå och lägga mig, läsa, ligga på spikmattan.....blev lite lugnare. Då anlände de yttre irritationsmomenten - flugorna! Och så var kroppen i gång igen, på högvarv.

Så, nu sitter jag här, med hjärtklappning och kallsvettningar, illamående och en underlig luddig huvudvärk runt hela hjässan.

Sitter väl här i morgon bitti också - jag som har en hel del inbokat, på min lediga dag. Hmm....undrar om det bidrar? Jag kanske ska lära mig att jag dagen efter min heldag på jobbet MÅSTE vila och INTE boka in något alls?

Nå´t att tänka på....

Nio i svärd. Oro, ångest, mardrömmar.......