I Solöga's bok "Djurens språk" står det på "Räv" följande:

"Ett kreativt sinne hittar alltid en lösning.

Min gåva till dig är att lita på dig själv"

Tillit är det svåraste som finns. Allt blir ju som det ska. Trots allt. När man mest misströstar. Att se ljuset i tunneln, silverkanten på molnen....

Räven kan anses listig, ja, men det är väl bra? List och styrka, det behöver man minsann. Att smyga under granens lägsta grenar, utan att höras, utan att synas, på vinterkall mark....frostbiten, lingonris med några kalla bär kvar. Känner kylan under tassarna men vandrar vidare, stannar inte, då fryser jag.

Räven är klok, allätare och klarar sig själv. En hona behöver bara en hanne för parningen och medan ungarna växer upp. Men nog vill jag ha min hanne kvar...

Det svenska skogsrået har ju också rävsvans, i vissa delar av landet i alla fall. Svansen stack ut under kjolen som en varning - för den som var uppmärksam. 

"Skogsrået var skogens oftast kvinnliga härskarinna, enligt en del folkminnesanteckningar barn till Lilit. Hon var ett rå eller en rådare över de vilda djuren som hon ibland skänkte till dem henne behagade. Hon lockade vandrare vilse och förförde män som hon fattat tycke för.

Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd. Längre norrut, i Dalarna och andra fäbodsområden, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.

Skogsrået hade även positiva egenskaper. Till exempel sades hon ha väckt kolaren när milan brann, en föreställning som var vanligast i Bergslagen. Hon sades också ibland ha hjälpt fäbodflickor med boskapen.

Enligt en tradition hyste den gamle asaguden Oden agg emot Skogsrået, och jagade henne som ett villebråd."

Mja, det tror jag inte på.....  

"I japansk mytologi finns Kitsune, som förtrogen till guden Inari hölls Kitsune för en lyckobringare av kvinnligt kön. Men hon hade ofta i sagor och legender även andra sidor. Många historier beskriver hennes förhållande till människor i huvudsak som fördelaktigt för människorna. Dock kunde redan obetydliga störningar få situationens förbindelse att slå om till sin totala motsats och leda till katastrofala följder.

Många berättelser skildrar Kitsune som Hengeyokai, ett väsen med förmåga att anta mänsklig gestalt. I dessa sagor uppträder en Kitsune ofta som en särledes skön ung dam och äktar en man, ofta utifrån sann och äkta kärlek. Men så fort denne märker att han gift sig med en rävhona, försvinner hon med ”farväl för alltid” och lämnar honom ensam med de gemensamma barnen.

Den mytologiska Kitsune, blir mäktigare ju äldre den blir. Vid hundra års ålder får den en svans och därmed också förmågan att förvandla sig till andra skepnader. Räven får ytterligare en svans vart hundrade år. Den räv som levt i tusen år har nio svansar och får förmågan att se hur långt som helst. Det finns aldrig mer än en niosvansad räv i världen samtidigt och den räven är den mäktigaste av dem alla."

Räven är alltså ett kvinnligt väsen......jag som alltid haft en dragning till räv....och uttrycket "rävig" ska absolut revideras och omvärderas till något positivt!

Källor: Solöga, Wikipedia