He ´ä ´som lite kul iblann....hur man får insikter bara sisådär.

Jag har i många år haft problem med öronen, hörselgångseksem, och när det sätter igång är det kortisondroppar och bomull i öronen ett par dagar. Senaste vändan skrev läkaren ut fel och jag fick salva istället för droppar.

I natt har det varit lite besvärligt och i morse när jag återfått ett visst medvetande tröck jag in en rejäl klick i varje öra, i med bomull och efter det somnade jag om.

Vaknade i en tyst, luddig värld....gick upp på toa och märkte att allt var liksom mjukt och dämpat och reagerade på hur vansinnigt skönt det var! Tappade en Treo-tub i golvet i badrummet och den bara studsade till och landade nästan utan ett ljud. Fascinerad gick jag tillbaka till sängen och la mig och läste en stund.

Hoppade till av att min sambo stod och stirrade på mig, "herregud är du kvar hemma"? Jag trodde han åkt för länge sen men han hade visst pappersjobb att ta itu med på morron....

Jag hade inte hört ett ljud!

Men det som slog mig var att jag faktiskt är så pass ljudkänslig....visst tycker jag det är jobbigt med mycket, folk, höga röster, tv'n och trafik....men så till den milda grad.....? Skillnaden var enorm!

Fick i alla fall en mjukstart på dagen - och en insikt som sagt!

Det jag läste i sängen på morgonkvisten var denna, en bok jag önskar jag läst för 20 år sedan, då fanns den visserligen inte ännu, men ni som är mitt uppe i småbarnsår, läs den NU och ni andra, läs den ändå!