Om ni inte har läst Fasching ännu så är det dags nu.

Han skriver så fantastiskt, bra och roligt om det mesta men också fantastiskt och bra om den stora sorg hans familj drabbats av. Jag har följt honom detta år och gråtit och skrattat med honom, som så många andra. Jag vet inte hur många tusen som läst hans blogg....den är absolut värd ett besök.

I senaste inlägget skriver han "Sorg är kärlek som blivit hemlös" och så är det nog. All kärlek man har för någon har plötsligt ingenstans att ta vägen. Det är aktuellt just nu när sambon förlorat sin far. Men det var på det "rätta" sättet - en gammal man somnar in lugnt och stilla, som det naturliga är efter ett långt och innehållsrikt liv. Men ändå...saknaden finns där.

Som jag tidigare skrivit om har vi också varit nära åskådare till trippelmordet i Härnösand i våras och dess efterdyningar berör oss i hög grad fortfarande. En sådan sorg kan man inte föreställa sig.

Sorg är också kärlek till det som var, ett äktenskap som kraschat, alla drömmar och förhoppningar som försvunnit, allt man ger och ger och som bara liksom sugs upp i ett svart hål.

Sorg är den maktlöshet vi känner för våra anorektiska döttrar där vi inte kan kämpa deras kamp utan bara se på och försöka stötta med all den kärlek vi har men som på något sätt missar målet....

Men är allt till ingen nytta då? Måste vi förlora allt vi älskar? Kan vi älska på nytt? Hjärtat tål rätt mycket, det bulnar och blöder, blir kantstött och buckligt men som någon sa någon gång "Kärlek är det enda som blir större när man slösar med det"  och för varje ny kärlek öppnas ett nytt rum i hjärtat.

Utan känslor är vi ingenting och att älska någon gör en oerhört sårbar - men vill vi egentligen ha det annorlunda? Sitter man i en stuga i skogen utan kontakt med någon utsätter man sig visserligen inte för risken att uppleva smärta, men vad är det för liv?

"Sorg är kärlek som blivit hemlös"...men det finns kärlek kvar, det finns andra hem och nya hem för kärleken....sorgen och saknaden för det som var men kärlek och tillförsikt för det som kommer.

 

Lie

9 januari 2011 16:29

Tänkvärt och fint skrivet :-)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...