Tre veckor på hälsohem och två veckor i sängen - jo, för jag kom hem och blev sjuk och det ordentligt. 40 graders feber, infektion och penicillin. Totalt 12 dagar med feber. Inte så kul, kan man säga.

Nu är jag så gott som frisk, om än lite sliten, och ska så småningom ta itu med livet och bloggandet. Många tankar och funderingar surrar i skallen och det kan nog bli några inlägg vad det lider. 

Tills dess ska jag ut i naturen och återhämta mig - återhämtning är viktigt, det fick jag lära mig på hemmet. 

Tills jag återkommer efter återhämtningen får ni följande tänkvärda ord av en okänd författare:

Jag går gatan ner

Det finns ett djupt hål 

i trottoaren

Jag ramlar i.

Jag är förlorad. Jag är hopplös.

Det är inte mitt fel.

Det tar en evighet att finna vägen ut.

Jag går gatan ner.

Det finns ett djupt hål 

i trottoaren.

Jag låtsas att jag inte ser det.

Jag faller ner igen.

Jag kan inte tro att jag är på samma plats!

Men det är inte mitt fel.

Det tar fortfarande lång tid att komma ut.

Jag går gatan ner.

Det finns ett djupt hål

i trottoaren.

Jag ser att det är där.

Jag ramlar fortfarande i det; det är en vana.

Mina ögon är öppna.

Jag vet var jag är.

Det är mitt fel.

Jag kommer ur det omedelbart.

Jag går samma gata ner.

Det finns ett djupt hål

i trottoaren.

Jag går vid sidan av hålet.

Jag tar en annan gata.

 

Lie

8 maj 2011 18:10

Ja det var bra formulerat.
Nu går vi vid sidan om!

http://blogg.fylgja.net

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...