Funderade lite på det där med positivt tänkande och optimism och sån´t...

För mig är positivt tänkande ett sätt att bara köra på, och stänga ute alla varningssignaler - nu ska vi tänka positivt, vad som än händer. Funkar inte för mig i alla fall!

Optimism är något annat - där är man medveten om vad som kan gå fel men har tanken att det ska nog gå bra! Vi fixar det! Det känns bättre....mer naturligt!

Hopp - ja, där hoppas man ju att allt ska gå bra, trots allt man vet. Svårt att hålla fast vid, men...

Tro, tillit - ja, det kommer att gå bra! Mirakel och underverk inträffar faktiskt. Ännu svårare att lita på men viktigt att förstå, det blir som det ska, även om det inte var det du väntade dig. Ofta blir det ännu bättre än du trodde. Man kanske kämpar för fel sak? 

Tålamod - ja, för mig som föddes helt utan är det svårt att förstå - ska man finna sig i allt bara för att det kanske blir bättre i slutändan? Citerar Hamlet "månn ädlare att lida och fördraga, ett bittert ödes styng av pilar - eller att ta till vapen mot ett hav av kval?" Alltså, ska man stå ut eller ska man kämpa.....

Jag får höra att jag är en positiv människa - så känns det inte. Men kanske i grunden? Annars hade jag väl inte orkat kämpa så länge som jag faktiskt gjort. Eller? 

Silence i Osho-leken motsvaras av Stjärnan i tarot-leken och står för mirakler, tro och styrka......  

Så bliva de då beståndande, tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.

Tjatar vidare med en dåres envishet...

men det här är faktiskt en stor grej!!!

Be there!

Spelet om Stenstan

Tänk att jag äntligen hamnat på rätt plats! På ett museum - bland alla andra fornminnen.....här! Kulturarvslyftet heter projektet och äntligen får jag leka "förr i tiden" igen, och få betalt för det.

Förr i tiden, ja...barnen som kommer till oss säger "i förritiden" och jag märker att vi andra också börjar säga det. Varför inte? Man måste tala med barn på deras vis....huvudsaken man förstår varann!

Hade man glasögon i förritiden? Hade man flätor i håret? Hade man brandsläckare? Mja, det är en eftergift åt säkerheten. Vår gamla zink-vattenkanna förslår inte långt men ser bra ut där den står bredvid elden.

I förritiden måste barnen arbeta....men i förritiden behövdes barnen, alla hjälptes åt. I förritiden hade man ingen mobil att sms'a med men man hade en näverlur, man hade sina ben och sin röst. Det var bara att ropa, kula, blåsa eller gå över till grannbyn.

I förritiden, på förritiden, under förritiden?

Då - förr i tiden, var allt inte alls bättre....stressen fanns men en annan stress. Rovdjur, väder och vind, sjukdomar, fattigdom....men en närhet till naturen och till varandra som ofta inte finns idag bland alla prylar.

Förra veckan (i förraveckan) satt jag och kärnade smör när en bil stannar på parkeringen ovanför. En man kliver ur på passagerarsidan och slänger en tom pet-flaska nerför slänten. Tidsåldrarna möts. I förritiden då man tog vara på allt och i nuförtiden då man slänger allt hursomhelst. 

Hur ska vi förstå att alla behövs, att allt är ett kretslopp, att allting finns, hela tiden....

Detta är min kunskap och erfarenhet av örter – jag gör inga som helst anspråk på vare sig vetenskaplighet eller underverk. Jag är varken biolog eller läkare….men jag har  sunt förnuft och respekt för vad naturen ger oss.

Örter samlas in i torrt väder och torkas, för att sedan användas t ex till:

Infusion eller te: Slå 2-3 dl hett vatten över ca 1 tsk av den torkade örten. Låt dra några minuter. Främst växtdelar ovan jord, blommor och blad används till detta.

Dekokt: Växtdetar under jord, alltså rötterna, färska eller torkade. Kokas i 10-15 minuter.

Olja: Packa färska blommor i glasburk eller flaska. Fyll upp med en fin olja, olivolja t ex, sätt på lock och låt stå, helst i solljus, i upp till 14 dagar. Sila sedan av oljan. Användes utvärtes för massage mm.

Tinktur: Gör likadant som med oljan men använd sprit i stället, olika styrka för olika växter.

Man kan använda färska örter till teer men tänk då på att ta lite mer eftersom koncentrationen av de verksamma ämnena inte är lika stark som i de torkade. Spara torkade örter i väl tillslutna glasburkar till nästa säsong. Ge då tillbaka till naturen det ni har kvar innan ni plockar nytt!

Glöm inte att tacka!

Tänk också på att lagom är bäst! Allt medicinskt kan vara giftigt så använd med förstånd. Örter med sammandragande och kramplösande verkan ska absolut inte användas då man är gravid! Var också vaksam på allergier!

Örter är heller inte en ”quick-fix” – det tar tid att bygga upp den hälsosamma effekten och man bör rådfråga sin läkare om man mår riktigt dåligt.

Följande örter brukar jag ta vara på och de finns nästan överallt i Sverige:

Björk: Stimulerar njurar, urin- och svettdrivande. Lindrar reumatism. Tappa sav strax innan det blir musöron, samla späda löv strax efter musöronen. Saven är rena hälsokicken och går utmärkt att frysa! I Finland säger man att man kan ”flytta finnar” genom att i bastun slå sig med en björkruska, först i sitt finniga ansikte och sedan på ryggen, då flyttar sig utslagen dit.

Blodrot: Används utvärtes för gurgling och pensling vid halskatarr, invärtes vid akut magkatarr.

Blåbär: Bra vid matsmältningsstörningar, t ex diarréer. Ät bären direkt eller drick som soppa, bladen som te. Innehåller antioxidanter, ger skydd mot infektioner, är antiviral, svampdödande och antibiotisk.

Johannesört: Känt för sin lugnande, antidepressiva effekt (kan dock sätta ner effekten av p-piller). Bra vid magbesvär. Oljan kan strykas på magen, men också på skador av alla slag.

Ljung: Urindrivande, bakteriehämmande i njurar och urinvägar. Används som hostmedicin, mot gikt och reumatism.

Maskros: Färska blad och örter är blodrenande och pådrivande vid lever- och gallblåsebesvär samt matsmältning. Rötterna kan man gräva upp på hösten och torka.

Nässlor: Rena vitaminkuren på våren. Plocka späda blad, gör te eller soppa. Man kan göra en utrensning med en kopp morgon och kväll under 14 dagar.

Rölleka: Stärkande, aptitretande, löser kramper och är bra för orolig mage, mens- och klimakteriebesvär (en klassisk kvinno-ört!) hemorojder och åderbråck. Också lugnande vid sömnbesvär, man kan hänga en knippa ovanför sängen.

Tall: Barren innehåller mycket C-vitamin, som är vattenlöslig. Koka upp vatten och lägg i barrnålarna, man kan gnugga dem lite. Låt koka 20-30 minuter. Sola bort barren och drick. Barren ska läggas i kokande vatten, C-vitaminet förstörs vid 70-90 grader.

Tallbarksdrycken är klar och röd som rödvin och smaken för tankarna till en tallmo om sommaren. Dessutom är den en av de starkaste antioxidanter man känner till.

Tallbarksdryckhar använts i Norden sedan urminnes tider och var känd för sina stärkande och lindrande egenskaper. Kloka gummor och gubbar ute i byarna tillredde elixiret av tallens bark och bast. Att få en dos av deras hemkokta elixir var ofta enda boten mot allehanda krämpor på den tiden det varken fanns apotek eller läkemedelsindustri. Numera håller den gamla kunskapen på att försvinna.

I Finland framställs fortfarande tallbarksextraktdryck enligt urgamla recept kompletterade med rön från modern forskning. Vetenskapen har visat att de gamla recepten verkligen fungerar - drycken är en av de starkaste antioxidanter man hittills har funnit. Kan finnas att köpa på hälsokostaffären – har inte hittat nåt recept på hur man gör den.

Vänderot/valeriana: Använd roten men försiktigt, den är giftig! Bra vid sömnbesvär, motorisk oro, hjärtklappning.

Älgört (älggräs, mjödört): Innehåller naturlig salicylsyra, därför smärtstillande och inflammationshämmande, som te, olja eller salva. Bra mot alla sorters matsmältningsbesvär från halsbränna till magsår, halsont, huvudvärk, suverän vid förkylning. Svalt te kan strykas på inflammerade ögon eller hud.

”Om det inte botas av bastu, sprit eller tjära, då är döden nära” är ett gammalt finskt ordspråk. Och Finland är ett föregångsland vad det gäller örtmedicin och hälsokost. Sedan mitten av 1800-talet, så har användandet av örtmedicin ökat sakta men säkert. Detta, tack vare den finsk/norske hälsopedagogen Are Waerland (1876-1955), som drog igång den alternativa livsföringen på allvar.