Funderade lite på det där med positivt tänkande och optimism och sån´t...

För mig är positivt tänkande ett sätt att bara köra på, och stänga ute alla varningssignaler - nu ska vi tänka positivt, vad som än händer. Funkar inte för mig i alla fall!

Optimism är något annat - där är man medveten om vad som kan gå fel men har tanken att det ska nog gå bra! Vi fixar det! Det känns bättre....mer naturligt!

Hopp - ja, där hoppas man ju att allt ska gå bra, trots allt man vet. Svårt att hålla fast vid, men...

Tro, tillit - ja, det kommer att gå bra! Mirakel och underverk inträffar faktiskt. Ännu svårare att lita på men viktigt att förstå, det blir som det ska, även om det inte var det du väntade dig. Ofta blir det ännu bättre än du trodde. Man kanske kämpar för fel sak? 

Tålamod - ja, för mig som föddes helt utan är det svårt att förstå - ska man finna sig i allt bara för att det kanske blir bättre i slutändan? Citerar Hamlet "månn ädlare att lida och fördraga, ett bittert ödes styng av pilar - eller att ta till vapen mot ett hav av kval?" Alltså, ska man stå ut eller ska man kämpa.....

Jag får höra att jag är en positiv människa - så känns det inte. Men kanske i grunden? Annars hade jag väl inte orkat kämpa så länge som jag faktiskt gjort. Eller? 

Silence i Osho-leken motsvaras av Stjärnan i tarot-leken och står för mirakler, tro och styrka......  

Så bliva de då beståndande, tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.