Bästa fiskafänget

Så får jag då återigen utgjuta mig om Lillstugan och dess underbarhet…. Där fiskade alla på 60-talet när jag var liten. Jag fick tidigt lära mig ”ro ut nät” medan pappa stod upp i båten och långsamt släppte ner nätet i fjärdens mörka djup. På andra sidan, vid den stora vassruggen framför det gula huset… Det enda huset på den sidan på den tiden. Nu ligger det ett rött ett där också. Märkligt läge med mest morgonsol men nog tänker jag att det under sommaren finns sol hela dagen även där. Alla kan ju inte bo på solsidan ;-)

Meta? Nej, inte så ofta… Kastspö? Nej, faktiskt inte alls, det blev senare i livet.

Fick också tidigt lära mig ”göra upp” fisken, mest abborre, ”abbar’n”  och jag minns en gång då min kompis morfar fått över 200 abborrar på nät och vi alla voro kallade till att sprätta och rensa och skölja.

Vi hade också grannar med rök, och att sitta vid strandkanten en sommarkväll och njuta av nyrökt abborre – det är livskvalité som heter duga!

Abborre blev det också nästan varje lunch, som barn var det spännande att se dem sprätta i stekpannan på vedspisen. Varje morgon vittjade vi sagda nät redan tidigt, 5, halv 6…. Fjärden blank, sakta årtag och strax under ytan blänket av fisk, mest abborre som sagt, mört och ibland en gädda. Just gädda blev min fars specialitet då han fyllde den med massor av smör, dill och gräslök, virade in den i folie och la den på grillen.

Även tillbaka i staden for min far alltid ner till Fisktorget på lördagen och inhandlade färsk fisk. Varje lördag åt vi fisk, även om det ibland blev blocktorsk från Ica.

På Remmen (den stuga som mina föräldrar bebodde senare) brukade jag ibland sticka ut med båt och kastspö tidigt på morgonen då alla andra sov. Särskilt en gång minns jag, då jag fick upp en gädda men hade varken kniv eller klubba med mig. Att slå gäddskallen i båtkanten var jag inte kapabel att göra så jag tog gäddan i håven, la den upp och ner och höll fast den med båda fötterna medan jag i ilfart rodde tillbaka till stugan, hela tiden skrikandes på pappa. Min far kom yrvaken ut på verandan, antagligen livrädd och det vete 17 vad han trodde hade hänt. Han fick i alla fall ta ihjäl gädduslingen!

Jag är nog nästan uppfödd på fisk – därav min eminenta intelligens!

 

irene

26 augusti 2013 22:48

o så härligt

http://tantmammamatte.blogg.se

 

Anna-Lena

27 augusti 2013 17:31

Mmmm.... abbarn... rökt... eller stekt i smör... smaskens

http://mammselen.blogg.se

annelise

27 augusti 2013 18:49

Jaaa...:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...