Bara för att uppdatera er, trogna läsare, vill jag berätta att jag mailat till chefen på Smärtrehab och påpekat det dåliga bemötandet jag utsattes för under kursen. Dock inte skrivet i affekt och med lika många ord som blogginlägget häromsistens. 

Fick ett artigt "jaså"-svar tillbaka med ett beklagande och en kommentar att de skulle bättra sig. Vet inte vad jag väntat mig, men eftersom jag inte vill träffa dem mer så låter jag det vara så här. Jag har stått upp för mig själv och sagt ifrån, och det är det viktigaste för min del. 

För att ändå nämna "sjukgymnasten from hell" så ansåg hon att ett högriskskydd från Försäkringskassan (som jag var så glad för) ökar risken att man är hemma för mycket (i onödan?). Hon skulle bara veta hur mycket jag kämpat, hur mycket jag gått och jobbat trots ont överallt och hur mycket tabletter jag äter. 

Senast nu i natt - när min rygg pajat igen -  har jag legat vaken i två timmar och funderat över huruvida jag skulle orka jobba idag. Till sist kom jag fram till att eftersom jag inte kunde stödja på benen igår och fortfarande är svag så kanske det är bäst att hålla sig lugn idag.

Så därför hänger jag i soffan och funderar på allt jag skulle gjort om jag inte haft ont i ryggen. Panodil Forte och en promenad ska det väl bli i alla fall - om inte benen viker sig igen....

Utmaning numro 23.   Hörru jycken, det där än MIN blomrabatt!

Tyvärr - har ingen blomrabatt, balkonglådorna är intagna och i stugan finns ingen rabatt - ännu... och där kom längtan över mig igen...

 

Anna-Lena

30 oktober 2013 17:26

Det var bra det. Att du mailade chefen. Att han inte direkt brydde sig var mindre bra. Han har väl viktigare saker för sig. Många viktiga möten...
Du är ju bara en människa. Som har ont.

http://mammselen.blogg.se

annelise

30 oktober 2013 19:17

Ja, man är väl mindre viktig. Men jag sa till i alla fall! Tack för ditt stöd :-)

 

irene

5 november 2013 09:10

Du skulle kanske ha skrivit i affekt i alla fall? Helst till kvällspressen...

http://tantmammamatte.blogg.se

annelise

5 november 2013 16:42

Ja, kanske :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...