Så var det tänkt...men denna sista replediga helg slet jag loss bonden från plogen och vi drog iväg på ett 12-timmars äventyr mot det okända. På vinst och förlust och med endast en kaffetermos, några bullar och två nektariner satte vi oss i bilen för att se vart vägen skulle leda oss.

Först ledde den oss till macken där vi genast blev av med 750 spänn - men utan bränsle kommer man ingenvart, det visste redan de gamla sörkörarna som utfordrade sina hästar med vatten och havre och vad det nu var. En klapp på axeln också, kanske. 

Vi tog en Toblerone, vi.

Vi lämnade allfarvägen i Mörtsal och åkte inlandet upp mot.....Styresholm var en idé vi fick och på denna gräsövervuxna fogdeborg från medeltiden låg vi i gräset och drack kaffe och åt bullar. Ångermanälven är mäktig där den flyter fram likt Mississippi och på håll såg vi en bro som vi tänkte skulle ta oss över till andra sidan. Älven alltså. 

Vi såg också en räv.

Under jakten på bron kom vi längre och längre bort och till sist kom vi till den gamla vanliga bron, som går från Nyland. Kommer inte ihåg vad den heter nu. Över där istället då och på väg uppströms igen ser vi den där nya fina bron....jamen för sjuttton, det var ju järnvägsbron. Botniabanan förstås. Inte går det att köra en Renault Megane där - spårvidden är helt fel.

Nästa stopp Gålsjöbruk. Ytterligare ett exempel på svensk sommarturism. Stendött. Endast några stormhattar blommade i intensivt blått och vi var starkt betänkta att gräva upp ett stånd, men besinnade oss. 

Vidare mot Brynge, detta industriminne som bara för ett par år sedan ändå hade en viss verksamhet. Nu var det också nästan stendött fast inte riktigt ändå. Kommersen fungerar ju alltid och bland alla tovade grytlappar och linnetrasor hittade vi en glassbox och nu kunde jag för första gången i mitt liv äta - granskottsglass. Nej, tyvärr, inte så gott som det låter och plastskeden man fick med gick itu rätt snart. 

Detta om Brynge.

Mitt mål med denna resa var att äta stekt strömming med potatismos. Målet syntes svårt att uppnå men med friskt mod drog vi mot Höga Kusten, Norrfällsviken och Fiskarfänget - en fiskrestaurang, ja. De hade stekt strömming med potatismos!

Många bord var bokade  men vi satte oss på verandan bland campinggäster och annat patrask   och väntade, och väntade och väntade och väntade....suck. Sambon gick iväg och frågade. "Mycket folk" blev svaret men servitrisen blev nog fundersam ändå och kom och tog vår "nummerbricka" och försvann. Jaha, nu var vi av med den också och kan aldrig bevisa att vi beställt nåt, tänkte vi. 

Men på fem minuter var hon tillbaka, full av ursäkter och två stora portioner mat!

I viss strömmingskoma åkte vi vidare mot Häggvik och Mannaminne där vi visste att en NewOrleans-festival skulle gå av stapeln. Vänliga parkeringsvakter/ungdomar visade oss till en plats att ställa bilen och så var vi inne på området. Jaha? Ska man inte betala inträde nå´nstans, typ? Sprang på två vänner som skrattande sa att vi då nyss tjänat 500 spänn...nej, så kan man ju inte göra, tyckte vi, som båda stått i kön där samvete utdelats i himmelen och gick ner till insläppet där vi betalade och fick en stämpel på näven som kvitto på vår ärlighet.

Ett gäng glada gossar från Finland underhöll på ena hörnet och ett gäng andra glada gossar på andra hörnet. Vi fick höra Bill Bailey och Basin Street Blues ett par gånger från båda hållen och gick då till nästa loge där ett annat gäng glada, gamla gossar höll till - med betoning på gamla. Detta gäng måste vara vanskliga att boka för frågan var om de ens skulle överleva denna spelning, ens detta set. Men herregud så de spelade! Gladjazz så det svängde ut i fingerspetsarna! Vilket underbart sätt att få tillbringa sina äldre dagar!

På tal om äldre dagar så har jag nog aldrig sett en så ålderstigen publik. Vi hörde till de yngre, och vi är ändå mellan 55 och 60. Det var rynkor och vitt hår och kryckor och käppar och stavar och en och annan rullator. Men oj, så det ryckte i de gamla lederna! Det knakade och knäppte i takt med jazzen och dixien. Men det här är ju musiken de växt upp med och som all äkta musik finns den kvar och lever och frodas. 

Vem kommer ihåg Britney Spears?

Höjdpunkten var dock fyra unga (!) killar från Ånge som kallar sig Bluez. Ojojoj, säger jag bara. Ojojoj, så de spelade! Tyvärr har jag inte hittat dem på nätet i form av ett ljud- eller filmklipp men jag säger detta; återväxten är tryggad! Och hoppet om att äkta musik lever kvar och inte försvinner i det kommersialiserade träsket med Allsång på Skansen och Dansbandsfestivaler och (gudförbjude) Melodifestivalen.

Sen började det regna och vi for hem.

Slut!

Jag ligger mycket efter vägen mellan Sundsvall och Härnösand/Stigsjö/Älgsjö....E4'an alltså och sak slog mig idag...Just idag av alla dagar började jag fundera på de däck som ligger i diken och efter vägen...Är det ingen som saknar dem?

Typ:

"Märta, hade vi inte fyra däck när vi for hemifrån idag?"

"Det fattas ett däck, älskling, någon måste ha tagit det!"

"Har du inte glömt det på jobbet, då?"

"Ring Efterlyst!"

Annars kan man ju göra något kul med däcken - man kanske ska starta en återvinningskampanj och panta däcken?   

När jag var ung var jag väldigt smal, nästan mager och ville aldrig visa min kropp. Gick i säckiga T-shirts och var allmänt okvinnlig. På 70-talet skulle man inte ha kjol alls och jag firade min student i vita jeans. Jag aldrig blev brun och hade väldigt smala ben. Numera bryr det mig inte alls. Jag kan bli lite mörkbeige soliga somrar om jag inte jobbar hela tiden - vilket man måste göra om man är sjukskriven och går på rehabilitering eller aktivitetsstöd - ingen semester då inte. Försäkringskassan tror väl att man är ledig när man är sjuk och kan hitta på roliga saker - resa t ex, med den fantastiska ersättningen man har. 

Där spårade jag ur, ja.... 

I alla fall.....nu har jag fetmat till mig, orörlig av all värk och småätande (sover man inte får man skaffa energi på andra sätt - vilka visar sig vara helt fel sätt).

Tänker ibland att varför klädde jag mig inte mer figurnära när jag var ung och visade upp den kropp jag hade? När jag var tränad och "fit" som man ska vara. Troligen för att yta aldrig intresserat mig, varken smink eller kläder.

Numera bryr jag mig inte alls om hur jag ser ut! Många år i Friluftsfrämjandet och allehanda kurser och delande av rum, flera år i Berättarteatern med alla ombyten. Där går vi ogenerat i underkläder och pratar om allt. Nu också i "Spelet om Stenstan" där vi alla genast gick med på att det var okej att dela omklädningsrum och låta barnen ha ett eget. Jag är gammal och fet, med fettknölar och celluliter och går ogenerat omkring och byter kläder hursomhelst. Jag har fött två barn men det kan jag inte skylla på för jag var jättesmal ända till strax efter 40 då skilsmässa och andra bekymmer ställde till det för mig. 

Stressfetma...klart det inte är bra att vara för tjock men med en egen dotter och en bonusdotter som båda har ätstörningar inser man att det finns annat att bekymra sig om. 

Grejen är väl att vara nöjd med sig själv och det kan jag verkligen inte påstå att jag är....men jag har en annan inställning nuförtiden. Det är väl där det sitter. 

Skitsamma, vi är i våra kroppar detta liv och får en ny kropp till nästa. Kroppen är templet och vi ska sköta om den men omständigheter gör att man inte alltid når ända fram i sina ambitioner. Tyvärr finns det amerikanska, kommersiella strömningar i Sverige, bleka tänder, bleka håret, bleka anus (vilket jävla vansinne!), spraya eller smörja på solbränna, botoxa rynkor och linjer.

Framtida forskare kommer att gräva upp intakta kroppar med stora tuttar och inga rynkor...hur kul är det? Rynkor och linjer, hängtuttar och hängrumpor, celluliter och hallux valgusar visar att vi har gått och sprungit, vi har älskat och gråtit, skrattat och sjungit och vi har levt - skrattrynkor ska man väl i allsindar inte botoxa bort!

Kroppen är en karta över det liv du levt. Har du levt konstgjort och artificiellt eller har du levt ett äkta liv?

Detta är min kunskap och erfarenhet av örter – jag gör inga som helst anspråk på vare sig vetenskaplighet eller underverk. Jag är varken biolog eller läkare….men jag har  sunt förnuft och respekt för vad naturen ger oss.

Örter samlas in i torrt väder och torkas, för att sedan användas t ex till:

Infusion eller te: Slå 2-3 dl hett vatten över ca 1 tsk av den torkade örten. Låt dra några minuter. Främst växtdelar ovan jord, blommor och blad används till detta.

Dekokt: Växtdetar under jord, alltså rötterna, färska eller torkade. Kokas i 10-15 minuter.

Olja: Packa färska blommor i glasburk eller flaska. Fyll upp med en fin olja, olivolja t ex, sätt på lock och låt stå, helst i solljus, i upp till 14 dagar. Sila sedan av oljan. Användes utvärtes för massage mm.

Tinktur: Gör likadant som med oljan men använd sprit i stället, olika styrka för olika växter.

Man kan använda färska örter till teer men tänk då på att ta lite mer eftersom koncentrationen av de verksamma ämnena inte är lika stark som i de torkade. Spara torkade örter i väl tillslutna glasburkar till nästa säsong. Ge då tillbaka till naturen det ni har kvar innan ni plockar nytt!

Glöm inte att tacka!

Tänk också på att lagom är bäst! Allt medicinskt kan vara giftigt så använd med förstånd. Örter med sammandragande och kramplösande verkan ska absolut inte användas då man är gravid! Var också vaksam på allergier!

Örter är heller inte en ”quick-fix” – det tar tid att bygga upp den hälsosamma effekten och man bör rådfråga sin läkare om man mår riktigt dåligt.

Följande örter brukar jag ta vara på och de finns nästan överallt i Sverige:

Björk: Stimulerar njurar, urin- och svettdrivande. Lindrar reumatism. Tappa sav strax innan det blir musöron, samla späda löv strax efter musöronen. Saven är rena hälsokicken och går utmärkt att frysa! I Finland säger man att man kan ”flytta finnar” genom att i bastun slå sig med en björkruska, först i sitt finniga ansikte och sedan på ryggen, då flyttar sig utslagen dit.

Blodrot: Används utvärtes för gurgling och pensling vid halskatarr, invärtes vid akut magkatarr.

Blåbär: Bra vid matsmältningsstörningar, t ex diarréer. Ät bären direkt eller drick som soppa, bladen som te. Innehåller antioxidanter, ger skydd mot infektioner, är antiviral, svampdödande och antibiotisk.

Johannesört: Känt för sin lugnande, antidepressiva effekt (kan dock sätta ner effekten av p-piller). Bra vid magbesvär. Oljan kan strykas på magen, men också på skador av alla slag.

Ljung: Urindrivande, bakteriehämmande i njurar och urinvägar. Används som hostmedicin, mot gikt och reumatism.

Maskros: Färska blad och örter är blodrenande och pådrivande vid lever- och gallblåsebesvär samt matsmältning. Rötterna kan man gräva upp på hösten och torka.

Nässlor: Rena vitaminkuren på våren. Plocka späda blad, gör te eller soppa. Man kan göra en utrensning med en kopp morgon och kväll under 14 dagar.

Rölleka: Stärkande, aptitretande, löser kramper och är bra för orolig mage, mens- och klimakteriebesvär (en klassisk kvinno-ört!) hemorojder och åderbråck. Också lugnande vid sömnbesvär, man kan hänga en knippa ovanför sängen.

Tall: Barren innehåller mycket C-vitamin, som är vattenlöslig. Koka upp vatten och lägg i barrnålarna, man kan gnugga dem lite. Låt koka 20-30 minuter. Sola bort barren och drick. Barren ska läggas i kokande vatten, C-vitaminet förstörs vid 70-90 grader.

Tallbarksdrycken är klar och röd som rödvin och smaken för tankarna till en tallmo om sommaren. Dessutom är den en av de starkaste antioxidanter man känner till.

Tallbarksdryckhar använts i Norden sedan urminnes tider och var känd för sina stärkande och lindrande egenskaper. Kloka gummor och gubbar ute i byarna tillredde elixiret av tallens bark och bast. Att få en dos av deras hemkokta elixir var ofta enda boten mot allehanda krämpor på den tiden det varken fanns apotek eller läkemedelsindustri. Numera håller den gamla kunskapen på att försvinna.

I Finland framställs fortfarande tallbarksextraktdryck enligt urgamla recept kompletterade med rön från modern forskning. Vetenskapen har visat att de gamla recepten verkligen fungerar - drycken är en av de starkaste antioxidanter man hittills har funnit. Kan finnas att köpa på hälsokostaffären – har inte hittat nåt recept på hur man gör den.

Vänderot/valeriana: Använd roten men försiktigt, den är giftig! Bra vid sömnbesvär, motorisk oro, hjärtklappning.

Älgört (älggräs, mjödört): Innehåller naturlig salicylsyra, därför smärtstillande och inflammationshämmande, som te, olja eller salva. Bra mot alla sorters matsmältningsbesvär från halsbränna till magsår, halsont, huvudvärk, suverän vid förkylning. Svalt te kan strykas på inflammerade ögon eller hud.

”Om det inte botas av bastu, sprit eller tjära, då är döden nära” är ett gammalt finskt ordspråk. Och Finland är ett föregångsland vad det gäller örtmedicin och hälsokost. Sedan mitten av 1800-talet, så har användandet av örtmedicin ökat sakta men säkert. Detta, tack vare den finsk/norske hälsopedagogen Are Waerland (1876-1955), som drog igång den alternativa livsföringen på allvar.

Känsliga läsare varnas för detta inlägg som enkelt kan beskrivas som ett stycke rått kött slitet ur verkligheten. Vegetarianer göre sig icke besvär. Visste ni förresten att vegetarian är ett gammalt indianskt ord som betyder "dålig jägare"?

Som uppmärksamma läsare uppmärksammat följer jag en bloggare som kallar sig Fasching. Denna fascinerande (förlåt) bloggare har en viss förkärlek till mat och i dessa påskatider har han skrivit om lammstek och därvid också fotograferat processen.

Här hos oss tar vi det hela ett steg längre, ja, flera steg. Här föder vi nämligen upp egna lamm och vet således precis vad vi äter - jovisst, det var den där lilla söta 63:an med ena örat på sned....

Det börjar precis den här årstiden med lammning. Nej, vad dum jag är, det börjar på hösten när en enda glad bagge släpps in till ett antal brunstiga tackor för att göra sitt jobb, vilket han så gärna står till tjänst med. Tre juck och en suck, och så vidare till nästa. Som Magnus Uggla sjunger "...sen var det tack och hej, nästa tjej...Let´s go...."

Detta om detta och processen fortskrider som för alla väntande mödrar. Magen växer och man behöver äta mer och mer. Hmm....Så nu då, i mars-april börjar lammandet. Under en intensiv period av några veckor är det passning hela tiden för bonden som måste vara barnmorska, mata, halma och lära vissa lamm dia. 

Ibland dör lamm, ibland dör tackor och lammen får flaskmatas. 

En varm och vacker sommar får lammen skutta och leka på gröna ängar ...

men en mörk oktoberkväll är det dags att åka hem, och i vissa fall vidare till slakteriet i Ullånger där processen görs kort och köttet tas tillbaka till gården för styckning, försäljning, nedfrysning och även rökning.

Under sommaren grillar vi gärna och äter med ett glas rött till. Lite groteskt att grilla lamm när kompisarna står på åkern nedanför och betar. Men så är det. Här en enkel variant ...

....men i lördags blev det lammstek, fylld med chevre- och Phillaost, vitlök och färska rosmarinkvistar. Stekt i ugn på 175 grader en dryg timme. Klyftpotatis till, sallad och naturligtvis det obligatoriska rödvinet. Selvarossa är bra och så ett annat som jag glömt namnet på, förlåt svåger Roger!

Vi blev alla så tagna att vi glömde fotografera eventet och förvarades liggande under resten av kvällen. 

Lamm är enkelt, det blir tammefasiken gott hur man än gör. 

Det här var bland det roligaste jag sett i alla fall. Vi har ju som alla (hm) vet två kattungar, Ull och Frej, en gammal katta, Nikita, och en hund, Ginny, border collie och duktig vallhund.

Alltnog, jag vet inte varför men katten Ull har alltid dragits till Ginny - kanske känner han ett släktskap eftersom båda är svartvita? Häromveckan när jag hämtade påskris i skogen hängde båda två med och Ull jagade glatt Ginny ner till gården igen.

Idag tog jag Ginny på det som jag tänkte skulle vara en lite längre promenad. Satte på henne kopplet och gick bortåt vägen. Jag upptäcker plötsligt att katten springer med, i diket bredvid oss. Jag tar av över den övre lägdan och in i skogen. Katten följer med....

Blir han inte trött? Osäker? Långt hemifrån? Nej, men matte och Ginny är ju med!

Skogsvägen visar sig vara ganska snöig fortfarande och vi vänder ner igen. Går över vägen, katten hänger med, går in på nästa lägda, katten hänger med men nu jamar han "vänta på mig"....men så får han fart och är snart ikapp hunden. Jag travar på i vanlig takt, spänt medveten om katten men tänker att det får bli som det blir. 

Så kommer vi till det vi kallar "njutplatsen" - ett ställe där man sitter skyddat i lä och grönska (när den tiden kommer) och bara njuter av våren och vädret och livet i största allmänhet. Katten är förstås med och vill också mysa lite. Som synes -    spinnandet syns inte, men det hördes!

Efter att ha suttit och njutit en stund (nåja, med en kravlande hund och en klättrande katt) vände vi och gick hemöver. På stora lägdan hade Ull lite svårt att hänga med men Ginny stannade snällt och väntade. Sista biten på vägen går Ginny snällt i koppel på min vänstra sida - och Ull travar på i god ordning på min högra! Det måste ha varit en syn!

Väl hemma hann vi inte mer än in på gården förrän Ull la sig pladask ner. Det blev nog en ordentlig promenad för en liten katt som inte fyllt ett år än!

Varje år i februari - varje år....

Februari

Bara det...

att mörker inte fortsätter med mörker

när vi stiger upp med snön kring huset

att himlen inte är natt på dagen

med halvmånen hängd

att gardinen dras undan till morgonkaffet

att talgoxen hittar till fågelbrädet

att björknävern ljusnar

att istappen rodnar

Bara det...

Författaren fortfarande okänd....

I natt vänder det, 05.30 studsar solen mot vändpunkten och startar sin väg tillbaka till oss. Härligt!

Så här såg det ut i morse - och jag var tvungen att gå ut i morgonrocken, med mina bara fötter nerstuckna i bootsen och med mobilen i högsta hugg.....Väl värt besväret!

Yule-hälsningar till alla!