Jag tror, peppar, peppar att jag någonstans börjar förstå vad villkorslös kärlek egentligen är.

Visst älskar jag mina barn villkorslöst, det är något de flesta bara gör, men riktigt var det innebär har jag inte förstått förrän nu. Tror jag i alla fall, måste jag tillägga....:-)

Min dotter är sjuk, svårt sjuk i anorexi. Jag skriver svårt sjuk för sjukdomen finns där och den är alltid svår. Det enda jag kan göra för att hjälpa henne är att älska henne totalt och helt och utan villkor.

Jag kan tycka illa om och fördöma det hon gör men det ändrar inte vem hon är, den inre, äkta människan som är hon, inte sjukdomen som är en utomstående demon som tagit henne i besittning och får henne att göra de mest tokiga, destruktiva saker med sig själv.

Hon har varit hemma en dryg vecka nu och vi har gjort saker tillsammans och haft väldigt roligt. Men ibland har det gnistrat mellan oss, hennes sjukdom gör att hon ibland resonerar på ett sätt som vi andra inte kan förstå, och hennes humör förändrar hennes personlighet. Sjukdomen lägger slöjor över henne och då gäller det se igenom dem och se den hon verkligen är och att älska henne ändå.

Jag har också sett ett annat exempel på villkorslös kärlek i min närhet, i pappan till den grabb här i Härnösand som slog ihjäl sina syskon och deras pappa i maj i år.

Han har hela tiden hälsat på sin son i häktet, på rättspsyk i Umeå, och nu där han sitter i Sundsvall. Han bakade tårta till hans födelsedag och åkte dit med. Han finns vid hans sida, oavsett vad han gjort och tro inte att han inte fördömer den handlingen! Nej, men han älskar sin son, trots det han gjort, och kommer alltid att göra det.

Det är villkorslös kärlek. Känner jag det för fler i min närhet? Kanske, även om det i många fall är svårt att överse med vissa handlingar och vissa uttalanden som gör ont. Att älska trots det är svårt, det är såklart lättare att älska när man får något tillbaka.

Jag får mycket tillbaka av min dotter, och jag tror ovannämnde pappa får massor tillbaka av sin son också. Men det är inte där det sitter. Så enkelt är det inte.....

Jag tror alla föräldrar känner igen sig, många har det värre än jag, barn som knarkar eller begår brott, det finns otaliga exempel och ibland är det övermäktigt. Ibland är det t o m bättre att bryta, att bort kryckan som stöttar och möjliggör det destruktiva beteendet och i krassa ordalag "kicka ungen ur boet".

Den här killen hade en vän på Facebook lagt ut. Man blir glad av honom och det behöver vi nu.

 

Monika

5 augusti 2010 17:59

jag tror jag vet hur det känns det du beskriver så bra. Det är liksom "trots allt" på något vis...

 

Louise

7 augusti 2010 09:20

Sjukdomen förstör så mycket... den tar över & förändrar en till någon som man e.g inte är ( eller vill ) vara. Kan vara svårt ibland att skilja på vad som är sjukdomen & vad som är själva personen.. Men den kan övervinnas, & vi vet ju att din dotter är en helt underbar person!

 

Lie

10 augusti 2010 22:03

Du beskriver det så bra. Tack :-)
Villkorslös kärlek... inte alltid lätt, varken att ge eller att få, för den delen.

http://liesblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...