Ja, det är det jag har, tror jag, och känslomässig, kanske framförallt känslomässig. Jo, det är nog så det är....gammeldomen börjar kicka in...

Var på bröllop i helgen, ett välordnat, roligt, kärleksfullt och fantastiskt, otroligt bröllop!

Bortsett från att vi totalt försmäktade i värmen (30 grader och nästan 100% luftfuktighet)....bortsett från ett mycket märkligt hotell (kan nog skriva ett helt blogginlägg om det)....bortsett från en punktering i 120 knyck på motorvägen mellan Uppsala och Stockholm - ja, bortsett från mitt eget skruttiga liv med Försäkringskassa och värk så var ett (och jag citerar ovanstående) välordnat, roligt, kärleksfullt och fantastiskt, otroligt bröllop!

Bruden var inte klädd som en gräddtårta á la amerikansk stil, utan stilfullt och lite läckert i kritvitt med rosa skärp och skor....hur häftigt som helst! Brudgummen var också stilig, såklart, han är ju min systerson och såklart en man av vår släkt!

Det var också ett tillfälle att upptäcka hur vuxna mina egna barn är....där satt de vid varsitt bord, med mest okända människor och pratade och skrattade och åt och drack och hade hur trevligt som helst! Utan mamma! Vilket jag också hade - utan dem! Utan att behöva kolla vart de var, eller om de uppförde sig, nej, det var länge sen jag behövde kolla det i och för sig.

Jag och mannen i mitt liv kunde till och med åka hem tidigare och lämna barnen på festen i fast förvissning att de klarade sig tillbaka till hotellet alldeles själva, nåja, med sällskap av pojkvän och övrig släkt - men ändå! Det känns nytt för mig som varit ensam om ansvaret större delen av deras liv (deras pappa var inte frånvarande, nej, men han reste och jobbade mycket, ska sägas till hans försvar och som en förklaring)

Maria och Peter, åh, ni var så fina och ni är så fina! Ni är bara så perfekta för varandra! Ni bjöd också på er själva i den mest fantastiska bröllopsvals jag sett!

Nu blir jag hjärtnupen igen men det var så kul att vara med! Tack!

Min dotter har tagit bilden med sin mobil och jag har snott den från hennes blogg.

 

sus

16 augusti 2010 21:45

Vilket vackert par :)

http://dusisus.bloggplatsen.se

 

Monika Westin

16 augusti 2010 23:39

Räkna de lyckliga stunderna blott....
Det här låter exakt som en sådan stund! Så vackert allting. Och ungarna blir aldrig för stora för att stjäla saker ifrån, när de var mindre tog man godis, nu kapar vi deras bloggar ;-))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...