För många år sedan var jag till en spåkvinna, det var i samband med första väggen och var nog bland de första gångerna jag vågade spå mig. Jag var fyllda 40 och det känns ju lite konstigt nu när jag själv är spåkvinna..

Men det var inte det jag skulle skriva om. Denna spåkvinna sa till mig att jag var en fågel, en väldigt stor fågel, a giant bird, men att jag hade gett bort alla mina fjädrar. Jag hade inga fjädrar kvar och det värsta var att jag gett dem till någon som inte alls behövde dem, eller ville ha dem överhuvudtaget. Men där var jag, ivrig att ge och ge och ge.....till nån som kanske var en orm, eller en varg eller nåt annat och inte alls skulle ha fjädrar.

Samla ihop dina fjädrar, var budskapet! Du behöver dem själv!

Den sommaren hittade jag fjädrar vart än jag gick, i skogen, på stranden, på gården - överallt låg fjädrar och jag plockade och samlade i knippen. Det hängde knippen hemma, i sommarstugan, jag hade fjädrar i bilen - överallt fanns mina knippen med fjädrar av alla de slag. Vackrast var en lång, säkert 30-40 cm, vit svanfjäder. Den hade jag kvar i bilen länge efteråt.

Jag kom tillbaka efter väggen - jag skilde mig och flyttade, livet startade om. Jag hade mina fjädrar och klarade mig ganska bra.

Men nu tror jag, nej, jag är ganska säker på att jag gett bort de flesta av mina fjädrar igen. Jag orkar nämligen inte flyga, jag håller mig inte uppe av mig själv längre.

Den här gången är det inte bara en person som fått dem. Det är flera, en ekorre, en björn, en liten räv och en gammal rugguggla som visserligen haft fjädrar en gång men som banne mig inte har nytta av mina. Jo, räven behövde mina fjädrar, det var det värt, en liten rävunge som ramlat djupt i en grop och måste ta sig upp igen....men annars!

Varför gör man samma misstag om och om igen? Jag ser mönstret....

Nej, dags att börja samla igen! Fjädrar anamma....