2010-10-23

Tillägg: Det gula övergreppet tycks vara borta just nu. Jag låter dock inlägget ligga kvar, om det händer igen.

Jag upprepar: jag gör inte reklam för någonting i mina texter!

2010-10-21

Några ord i min text har blivit gulmarkerade och när man för pekaren dit visar det inköpsställe?

Detta är ingenting jag godkänt och måste vara en kupp av Eniro som verkar ha tagit över hela sidan.

Detta är ett intrång i min text! Jag gör ingen som helst reklam för någonting!!!!!!

Tills vidare bojkottar jag bloggplatsen.se

Det är så härligt att gå i skogen, skogen, skogen...med en lätt travesti på en gammal visa av Gullan Bornemark (tror jag?) fast i den var det solen, solen, solen och det är också härligt.

De senaste åren har jag mest gått på lägdor med hundarna/hunden....och under de snörika vintrarna varit hänvisad till vägen.

Nu när jag bara har en hund tar jag chansen och går i skogen. Första gången var hon lite förvirrad och höll sig nära mig men det gick fort över. Idag var vi först ner till sjön och gick sedan rakt upp och in på en gammal "avverkar-väg"....och jestasligen vad skönt det var! Mjuk skogsmark, ljus som silas, barr och höstlöv, och doften av våt jord och svamp. En glad hund och jag, som drog djupa andetag och riktigt sög in luften och dofterna.

Oj, vad jag har saknat skogen! Men det är mitt eget fel som gjort andra val för mina promenader. När jag bodde i Övik gick jag nästan uteslutande i skogen med hunden vi hade då, Beatrice Larsson Karling, en svart labradortik. Vi hade hela stora Vitsjömassivet i ryggen och kunde gå i timmavis utan att se en väg, ett hus eller en människa. Isgrottan, Småtjärnarna med lom och andra fåglar - vindskydd här och var, bänkar...Man kunde gå hur långt som helst!

Naturen är läkande, där får jag vara mig själv och om jag går tyst, med "tunn hörsel" (som det står i Havamal) kanske jag får se något jag aldrig sett förut......

Nu blir jag ju arbetslös och kanske får lite mer tid och energi åt mig själv. Hoppas att snön dröjer så vi kan utforska den här skogen också!

Mot ljuset, Ginny!