Facebook - en fasans bok?

Jag har Facebook och tycker det är jättekul. Jag har ställt in mitt konto så att inte vem som helst kan läsa min logg eller se mina bilder. Det är helt mitt eget val. Jag går med i eller gillar de grupper som stämmer överens med vad jag tycker, de övriga skiter jag i. Jag är vuxen och kan bestämma helt själv vad jag skriver och vad jag delar med mig av. Tänk, vilken frihet! Det innebär naturligtvis också frihet för de som har motsatta åsikter och då har man ett gyllene tillfälle att sätta sig in i vad deras åsikter betyder och står för och kan även bemöta dem om man känner så.

Vad jag vill komma fram till är att jag hör vänner och bekanta oja sig över Facebook, usch, det är läskigt, det är otäckt - jag vill inte...Nej, man måste inte vara med, man behöver inte. Det är inte mycket man måste göra bara för att alla andra gör det, när det kommer till kritan.

Men jag känner igen kommentarerna från det antika 70-talet när videon kom...Oj, vad det var ruskigt och skrämmande och usch, vilka filmer man kunde se. Nyckelordet här är kunde, man kunde och kan fortfarande, om man så vill, se både porr och skräck och allsköns otäckheter. Men man kan också låta bli!

Men det är samma sak här; video/dvd är inte farligt i sig, Facebook är heller inte farligt i sig - det är vad vi gör med dem....det är användaren själv som väljer och det finns alla möjligheter att styra själv.

Om jag vill se porr på min video, okej, dvd-spelare, så beror ju inte det på att dvd'n är inställd på "endast porr" utan på att jag är det. Nu är jag inte det måste jag klarlägga för annars är det väl någon som tror det   . Folk som vill missuppfatta gör det ändå.

Den här debattartikeln i Aftonbladet belyser rätt bra vad jag vill säga, särskilt slutklämmen "Det är upp till oss användare att bevisa det."