Såg på Skavlan igår och mötte Barbara Ehrenreich, en kvinna som skrivit en bok som på svenska heter Gilla läget  (Originaltitel: Bright-sided - How the relentless promotion of positive thinking has undermined America).

Äntligen, säger jag - äntligen en människa som vågar gå emot hela businessen med amerikanska självhjälpsböcker i allmänhet och sådana som "The Secret" i synnerhet.

Jag har i alla år känt ett motstånd mot denna besinningslösa positivitet. Det går inte att tänka positivt om allt, det går inte att få pengar och lycka bara genom positivt tänkande.

Om man ser det i ett större perspektiv och använder ordet tillit i stället ser man genast skillnaden. Att ha tillit till att allt blir som det ska! Att inte ha skuldkänslor för att jag inte "lyckas" (vad är "att lyckas" säger jag då?)

Om man tänker positivt såtillvida att jag gör mitt bästa i varje situation och litar på att det blir som det ska. Och lyckas det inte har jag det goda samvetet att jag i alla fall gjort mitt bästa och behöver inga skuldkänslor för att jag inte tänkt tillräckligt positivt.

Tanken har en enorm kraft, ja, och man ska inte förfalla till negativitet heller men man får vara förbannad och deppig för det som händer, t ex sjukdom, arbetslöshet...eller allt vad det kan vara på denna jord.

Man kan väl i allsindar inte tänka "Oj, vad bra, nu har jag fått cancer - då kommer jag att lära mig massor!".....Eller "Fantastiskt roligt att vara arbetslös, tänk vad mycket jag kan lära mig nu....."

Och så tror man att man blir mer andlig och upplyst......och bättre än alla andra....

Jag, som snart är arbetslös tänker istället som så: "Faan, att jag blev av med jobbet, det kommer att kännas ekonomiskt" men eftersom jag försöker ha tillit tänker jag också "Aha spännande, få se vad som kommer istället!"

För det löser sig på något vis, det gör det alltid....och när man ser i backspegeln ser man att man faktiskt lärt sig något av varje episod i livet. Oavsett hur man tänkt.

Hela den nyandliga rörelsen är full av dessa floskler, och t ex USA är nu fullt av sargade människor som måste gå i terapi för att de inte lyckats med "The Secret". "Jag är en dålig människa, jag var inte tillräckligt positiv...."

Bara för att man reagerar med ilska eller frustration över att det går åt skogen kallas man offer. Inom nyandligheten ska man inte vara offer - men det är skillnad på att behandlas illa och känna sig som offer just då och att stanna kvar i offerrollen "allt skit händer mig" - "jag får aldrig ha det bra" "jag är inte värd nånting" "jag räknas inte" och slutklämmen "det är väl inte så noga med mig"....

Förstår ni skillnaden? Jag känner mig inte tillräckligt tydlig....om jag blir överfallen är jag ett offer just då, men om jag går en kurs i självförsvar och därmed känner mig säkrare har jag inte tagit på mig en offerroll utan tar ansvar för mig själv och mitt liv. Jag sitter inte och tänker positivt "Gärningsmannen kanske ska lära sig något och jag är utvald att vara offret".....

Vad jag vill komma åt är skuldbeläggandet av dem som drabbas av motgångar trots sina försök att tänka positivt. "Synd att du dör i din cancer, du tänkte nog inte tillräckligt positivt - tråkigt, men...."

När jag brände ut mig första gången var det första jag fick lära mig att "DET ÄR INTE DITT FEL!!"

Förstår ni nu? Man kan drabbas av de mest tragiska händelser och man får vara arg och släppa ut all sorg och frustration....man måste få göra det, annars blir man tokig. Och det har ingenting, INGENTING, att göra med hur du tänkt innan.....

Hunden blev inte överkörd för att du inte tänkte tillräckligt positivt. Reakjolen på HM var inte slutsåld bara för att du inte tänkte hur fin du skulle se ut i den....

Shit happens....

Däremot - gör alltid ditt bästa, då har du försökt i alla fall.....Tänk alltid att du är duktig och bra som du är. Du och jag, vi behöver ingen framgångssaga, vi kan leva här och nu och ta varje dag som den kommer, medgångar och motgångar som de är.

Kommer dag, kommer råd.