Äntligen har jag bevisat det jag länge trott och vetat! 

Jag är den perfekta mamman!

Det slutliga beviset kom nu i veckan då jag besökte min lilla stora dotter i Göteborg - denna stora lilla dotter som är 23, som bott hemifrån i flera år, som klarat och klarar sig själv hur bra som helst....

Då kommer mamma, och lägger sig i och tjatar och är allmänt jobbig - precis som en mamma ska vara! 

Kommenterar städningen, maten, hundhåret, sängen, gardinerna, datortangentbordet, toaletten, vinet.....på gott och ont! Jag klagar minsann inte på allt!

Ja, huvva, gumman, du gjorde det bra! Jag vet inte om jag stått ut med min mamma en vecka i den åldern - och ändå är hon inte värre än jag. (Jag vet att du läser det här, mamma....;-))

Mammor är mammor hur gamla de än blir, eller hur gamla barnen än blir. Och även om barnen klarar sig själva kan man inte låta bli att undra, fundera och fråga och vara där och peta lite med en trasa........

Så är det och så förblir det - och ärligt talat - vem vill ha en mamma som inte bryr sig?

Prometheus i Göteborg - undrar hur hans mamma såg ut?