I går morse när jag satt vid datorn svartnade det plötsligt för ögonen.

Ja, det var skärmen som slocknade - på grund av att datorn la ner verksamheten. Försökte med återupplivning och startade om. Trots alla försök ville inte datorn vara med, jag hörde maskineriet surra men det kopplade liksom inte. Skärmen fortsatte vara svart och lamporna på tangentbordet lyste med sin frånvaro.

Alltså något i hjärnan och inte i hjärtat - pumpen fungerade som den skulle.

Dessutom var det lördag - men i det här fallet var det bra eftersom en mig närstående datakunnig son var ledig och tillgänglig! En snabb vända till Sundsvall hämtade hit honom med sin akutväska.

En snabb undersökning gav vid handen att det var en krasch, dock finns gott hopp om att hårddisken kan räddas och därmed viktiga dokument och bilder som jag inte varit smart nog att spara på andra ställen. En tankeställare och en bakläxa - nästa gång kanske det inte går så bra. Får ladda med USB och CD.

Så datorn fick åka med sonen tillbaka till Sundsvall för att läggas in för operation och behandling och konvalescens. Sonen har en uppsjö reservdelar som bör passa någonstans åtminstone. 

Har vi tur kan vi hämta hem sjuklingen i veckan här, förhoppningsvis kry och rask och redo att tjäna mänskligheten igen med sin fantastiska hjärna. Tills vidare har vi tagit sambons gamla dator till nåder och förvånande nog funkar det hur bra som helst. Dock saknar jag mina bilder, mina favoriter och alla inställningar som finns på min trotjänare. 

Men - msn, mail och facebook, ja, och bloggen förstås, vad mer kan man begära?