Länge sen jag bloggade nu, har liksom inte varit på humör - mer om det vid ett annat tillfälle.

Däremot hittade jag detta när jag letade djurfabler på jobbet...tycker den var så bra att jag måste lägga in den. Hur många av oss lever i hönshus fast vi inte alls hör hemma där? 

Kycklingprinsen

"Det var en gång en prins som bodde med sin far och mor, kungen och drottningen, i ett pampigt slott.. Han fick den finaste utbildning och uppfostran.

Till föräldrarnas förtret, gick prinsen en dag igenom en identitetskris och kom till slutsatsen att han egentligen var en kyckling och inte en människa. Inledningsvis trodde kungen och drottningen att han bara skojade. Men efter att han slutat närvara vid det kungliga matbordet och började tillbringa sina dagar och nätter i hönshuset, förstod de att allvarliga problem var i görningen.

Naturligtvis orsakade prinsens märkliga beteende obeskrivlig ångest för hans kärleksfulla föräldrar och intensiv skam för den kungliga familjen i stort. Kungen skydde inga kostnader för att hitta den som kunde bota hans son. De finaste läkarna och psykiatrikerna i landet kom och försökte, men till ingen nytta.

Kungen var nära att ge upp när en vis man med milt utseende kom till hovet. "Härmed erbjuder jag mig att bota prinsen gratis", förklarade mannen. "Mitt enda villkor är att ingen stör mig vad jag än gör."

Fascinerade och desperata som de var, var det enkelt för kungen och drottningen att enas om att försöka.

Följande dag hade prinsen mänskligt sällskap i hönshuset. Det var den vise mannen.

"Vad gör du här?" frågade kycklingprinsen.

"Varför gör du här själv?" svarade mannen.

"Jag är en kyckling och detta är ett hönshus," svarade prinsen eftertryck.

"Ja, jag är också en kyckling", svarade den vise mannen.

Med detta började han hoppa runt och äta kycklingfoder med god aptit. Prinsen var övertygad. Ett par dagar gick på detta sätt.

En morgon, närmade sig den vise mannen prinsen.

"Jag är från ett land långt borta", avslöjade han. "I mitt hemland, hoppar faktiskt inte kycklingar. De går omkring som vanliga människor."

"Verkligen!" utropade prinsen. "Det måste vara en fantastisk plats att vara en kyckling."

"Låt oss prova det här", föreslog vise, "Låt oss gå runt."

Kycklingprinsen gick genast med på sin nya väns förslag.

Efter några dagar, föreslog den nu upprätta vise mannen till den nu lika upprätta kycklingprinsen, att de skulle röra sig inne i huset istället, eftersom man i det andra landet inte lät kycklingar leva i hönshus, de bodde i ståtliga palats passande för furstar. Återigen höll kycklingprinsen med.

Så processen fortsatte. Kort därefter övertygade den vise mannen kycklingprinsen att i hans land åt kycklingar människomat. Sedan kom vanan att sitta vid bordet och avnjuta mänsklig konversation. Inom en kort tid, kunde kycklingprinsen fortfarande hävda att han var en kyckling, men började uppföra sig precis som en vanlig människa.

Lyckligtvis lider de flesta av oss inte av kycklingkomplex. Men här är en fråga som vi alla kan ställa oss själva: Begränsar jag min potential på grund av min egen uppfattning?"

Rabbi Nachman av Breslov genom Yossy Gordon