"Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är."

skrev Erik Blomberg 1920, jag som trodde det var Bo Setterlind, tur jag googlade lte då....

Letar julberättelser på nätet - vi ska dels ha berättarkväll på jobbet, framför brasan i Röklandsgården, dels lyktvandring med Berättarteatern veckan före jul och jag behöver flera att välja mellan. Först kommer jag att tänka på en saga som fanns i Skattkammarböckerna, Sampo Lappelill, av Zacharias Topelius - söker på den men hittar den inte i sin helhet, får leta i böckerna som ligger nerpackade i förrådet då. Däremot hittar jag två andra sagor av samme författare, Trollens Jul och Julbocken - så bra! Samidigt läser jag i en annan bok om en dikt, av samme författare förstås, där Salami och Sulamit, som älskat varandra på jorden, nu sitter på varsin stjärna och utom sig av längtan efter varandra börjar bygga en bro, från varsitt håll och till slut möts på mitten, på den stjärnebro vi kallar Vintergatan.

Och bara som ett ytterligare bevis på sammanträffanden så läser jag i söndagens ST att det nu getts ut en bok med samlade noveller av - Zacharias Topelius!

Ah, vi åker ut idag och kompletterar fönsterstakar och sätter upp ljus i vårt hus....och sjunger Tove Janssons Höstvisa...

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska…

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska…