Förändring är inte lätt men den är nödvändig. Det enda konstanta är förändring sägs det också och det är på gott och ont minsann. Innan jag sjunker ner i alltför filosofiska tankebanor ska jag ta ett grepp om verkligheten, sådan den nu är för mig - och de som berörs.

Ja, vår särborelation fungerar  inte. Min dröm om att få allt sprack ganska fort. 

Ibland är det bara över, de senaste 3 åren har varit mer än stökiga, för oss båda och under den press som varit har vi inte klämts hop och blivit diamanter utan mer pressats isär till gruskorn som gnisslar nåt så förbenat. Nej, vi är inte ovänner, men det är liksom ingenting? Gruskornen kanar omkring på blankis och hamnar inte där de ska.

'

Nu ska jag prata i egen sak ett tag.....Nog har jag försökt, kämpat, ordnat och donat...men en sönderstressad, utmattad, utarbetad bonde är svår att nå in till....Eller så vill han helt enkelt inte, det kan jag inte uttala mig om. Jag kan från min sida enkelt säga "jamen, det är ju bara att" men då hör jag att jag låter som ett eko av hans "äsch, det gör väl ingenting, det kan väl inte spela nån roll" - och då är det ju där vi är.

Igår var jag ledsen, i besvikelse och sorg över det som inte blev, men också som en klok kompis sa, att jag kände sorg över den del av mig själv som "dör" - den del som blev hans där på gården - den finns inte mer.

Jag kan förfalla i självömkan - aha, jag var inte värd att kämpa för....men jag skippar den biten, jag har verkligen kämpat för mig själv och oss.

Vart vill jag komma nu då? Jo, att jag mår bra, det är lugnt. Jag kommer att vara ledsen och arg några gånger till men kommer att gå vidare, Det är så mycket i mitt lv som är bra, som har fallit på plats och jag är så glad att vara tillbaka i Sundsvall och sen jag flyttade känns det faktiskt som om jag fått tillbaka mitt liv och en stor bit av mig själv igen. 

Många av mina intressen fanns helt enkelt inte därute på landet. Några fanns, och man kan få nya, och man kan dela intressen - men, nej...det gick inte längre.

Så är det...Jag stänger den blå dörren till det vackra gamla huset och ser nyfiket fram mot nästa dörr som ska öppnas nu....kanske en gammal bräddörr, kanske en stor port med lejon till portklappar, kanske en vit laminerad HSB-dörr? Och jag har tillit till att det blir rätt dörr.....igen. För det var aldrig fel dörr, det var det inte....Bara en dörr i livet..

Bilden är tagen av Anette Staaf, en augustidag 2010