Den här veckan börjar inte bra, sa han som skulle hängas på en måndag.

Nej, den här veckan har inte varit bra men jag har inte hängt mig än. Fast det är i och för sig bara torsdag - jag hinner nog.

Måndag: Samtal med chefen om att schemat gör mig för trött och skulle behöva ändra för att minska belastningen. Svar: Javisst får du ändra schemat, men högst maj ut, och på villkor att du blir frisk.

Tisdag: Väntar på samtal från läkaren på vårdcentralen. Han skulle ringa mellan 8 och 9 men har ännu icke hörts av (idag, torsdag). Har ringt igen, samt mailat - inget svar.

Onsdag: Hyfsad dag ändå, besök hos min underbare akupunktör. Han tycker jag är som en hund med svansen mellan benen, vifta på svansen istället!

Torsdag: Uppe klockan 6 för att hjälpa till att hålla i hunden som får sprutor morgon och kväll. Hamnar i klinch med min sambo som inte tycker jag har så mycket att tänka på. Underförstått: som han, då.

Men det är ju så, jag ligger på toppen av min förmåga och det gör han också. Men min förmåga är 50% av andras förmåga så jag behöver inte ha så mycket att göra, eller att tänka på, för att nå min yttersta gräns.

Det borde både chefer och sambos förstå. Tycker jag, tralalala.....

Ibland vill man bara krypa undan och gömma sig....

 

Louise

15 april 2010 16:49

låter inte kul..
Hoppas att läkaren ringer snart, sambon kan du ju alltid försöka ignorera... Han lever i sin egen får- & potatis-värld... Håller tummarna för att du får en bra helg! kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...