Den här veckan börjar inte bra, sa han som skulle hängas på en måndag.

Nej, den här veckan har inte varit bra men jag har inte hängt mig än. Fast det är i och för sig bara torsdag - jag hinner nog.

Måndag: Samtal med chefen om att schemat gör mig för trött och skulle behöva ändra för att minska belastningen. Svar: Javisst får du ändra schemat, men högst maj ut, och på villkor att du blir frisk.

Tisdag: Väntar på samtal från läkaren på vårdcentralen. Han skulle ringa mellan 8 och 9 men har ännu icke hörts av (idag, torsdag). Har ringt igen, samt mailat - inget svar.

Onsdag: Hyfsad dag ändå, besök hos min underbare akupunktör. Han tycker jag är som en hund med svansen mellan benen, vifta på svansen istället!

Torsdag: Uppe klockan 6 för att hjälpa till att hålla i hunden som får sprutor morgon och kväll. Hamnar i klinch med min sambo som inte tycker jag har så mycket att tänka på. Underförstått: som han, då.

Men det är ju så, jag ligger på toppen av min förmåga och det gör han också. Men min förmåga är 50% av andras förmåga så jag behöver inte ha så mycket att göra, eller att tänka på, för att nå min yttersta gräns.

Det borde både chefer och sambos förstå. Tycker jag, tralalala.....

Ibland vill man bara krypa undan och gömma sig....