Var på möte igår....folk tycker jag mailar mycket?

Jag som tycker det är så behändigt med mail - man når många samtidigt, man kan säga allt man behöver, man kan svara direkt.

Jag har sagt det förut, jag är utbränd och min hjärna håller inte för all information. Att ringa är jättejobbigt, jag sitter ofta och hoppas att folk inte ska svara när jag ringer....jag har svårt att höra, svårt att koncentrera mig och glömmer oftast en del jag tänkt fråga om.

Ett mail hinner jag läsa och tänka igenom innan jag skickar, och reflektera över om jag fått med allt och på det sätt jag vill.

Däremot har jag en tendens att svara på allt och vilja förklara och reda ut för mycket, vilket är en konstruktiv kritik jag kan ta till mig. Men att som nu, bli tvungen att ringa i tid och otid, nej, det känns inte bra. Jag vill ha respekt för mitt tillstånd likaväl som andra. Det känns inte bra, det gör det inte.

En vän till mig fick höra att "åh, vad du sitter mycket vid datorn, hur orkar du?" och hon svarade som jag också känner - datorn är avkoppling för mig, och ett medel att kommunicera med de jag annars inte orkar ringa eller träffa IRL. Jag har också fått pikar om "fyrkantiga ögon" och annat skämtsamt (?)

Alla kollar inte mailen så ofta - fine, det är okej, men låt mig vara okej då! Varför ska det ena vara sämre än det andra? Det handlar ju om olikheter! Vi gillar ju olika, gör vi inte?

För den som undrar, nej, jag har inte tagit illa upp, jag bara reflekterar och det bottnar i att jag inte själv kan stå upp för vad jag tycker och säga ifrån - utan jag finner mig i det andra säger.

Och då får jag ha det som jag har det.....

Nya känslor? Ja, kanske det är det som behövs....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...