Min dotter klagade igår på kommentarer hon får. Hon har i ett halvår dragits med komplikationer av en ledbandsoperation, vilket inneburit 6 antibiotikakurer, 2 utrensningar och sjukhusvistelse och ett otal läkarbesök. Nu har hon fått en infektion i fingret också och därmed mer antibiotika.

Hon får på en gång kommentarer om att det alltid är något med henne. Ja, det är det - just nu i alla fall. Men vad gör det då? Hon måste ju få bli frisk, eller hur?

Jag känner igen mig - jag har dragits med migrän hela mitt liv och ett flertal krämpor har tillkommit med åren.

Vad är det då som gör att människor tar sig rätten att kommentera "det är alltid nå´t med dig", "ät inte så mycket tabletter", "ut och spring"....träning tycks vara det magiska undret - ja, för de som kan träna!

Svaret på det första är: "Ja, visst är det jobbigt, men det är jag som har det!".

Svar nummer två är:  "Tycker du jag ska ha ont i stället?" och svar tre är: "Det ska jag göra när det slutar göra ont bara jag rör mig", alternativt "när infektionen lagt sig".

Grejen är att folk i allmänhet har väldigt dålig fantasi och förmåga att sätta sig in i andra människors situation. Många vill gärna tro att deras sätt att tänka och vara är det enda rätta och om alla gjorde som de sa skulle alla må lika bra.

Så enkelt är det inte. Jag kan inte träna för mycket, fibromyalgin gör att musklerna inte tål för mycket belastning, vare sig av träning eller städning eller annat. Promenader, t ex stavgång, är bra för sådana som jag men fibron ger också en förlamande trötthet som gör att man alldeles för sällan orkar komma iväg. De dagar man mår bra däremot travar man glatt iväg på en långpromenad med värk och febertoppar som resultat. Det är svårt att hitta balansen, för man vill så mycket och man vet sedan sitt "friska liv" hur det ska kännas!

Nästan all energi går till jobbet. Min arbetsförmåga är 50%, det motsvarar en heltid för en frisk människa och jag är alltså lika trött efter min halva dag som du är efter din hela dag!

Så. du som vet bäst, sluta kommentera det du inte känner till, döm inte andras mående för du vet inget om det. Stötta, peppa och finns till för den som behöver dig, och skit i de andra!

"Döm ingen förrän du gått en mil i hans mockasiner"  säger att gammalt indianskt ordspråk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...