Idag är det 6 veckor sen vintersolståndet.

I gammal keltisk och pagan tradition firas Imbolc, till gudinnan Brigids ära. Man firar att det faktiskt, hur otroligt det än kan verka, börjar röra på sig långt nere i jorden och nytt liv börjar spira. Det är vanligt att man gör figurer av halm, t ex St Brigid´s Cross, och hänger upp som symbol för bl a välstånd.

Den kristna kyrkan firar Kyndelsmäss, minnet av hur jungfru Maria 40 dagar efter födelsen bar fram Jesus i templet. Det är en av de äldsta kristna festdagarna.

I USA väntar man på att murmeldjuret ska titta fram ur sin håla idag på Groundhog Day. Vänder han blir det vinter i 6 veckor till, annars kommer våren nu. Här hos oss är det inga tvivel om den saken, vi behöver inget murmeldjur för det. Vi tittar ut genom dörren och vill vända och gå in och lägga oss igen men vi gör det inte...oftast i alla fall!

Om 6 veckor är det vårdagjämning!

I Finland kallar man februari för "pärl-månad" eftersom istapparna på träden glittrar som pärlor när de tinat på dagen och fryser till på kvällen. Idag är det kallt men dagsmejan är snart här, då solens strålar tinar snö och is under dagen.

I den fornnordiska seden firades Disablot, 2:a fullmånen efter jul, (och det var i helgen det) inför det kommande åkerbruksåret.

Jag har en liten röd lapp med en dikt på, liggande sen många år, den har jag någon gång klippt ur en tidning och det står inget namn under. Jag har försökt googla på den men inte hittat något spår till vem som kan ha skrivit den. Om någon vet vill jag gärna att ni talar om det för mig.....

Den säger allt om februari, denna kalla, tysta månad då allting händer under ytan.

Februari

Bara det

att mörker inte fortsätter med mörker

när vi stiger upp med snön kring huset

att himlen inte är natt på dagen

med halvmånen hängd

att gardinen dras undan till morronkaffet

att talgmesen hittar till fågelbrädet

att björknävern ljusnar

att istappen rodnar

bara det